Filmen tillhör kategorin dokumentärer men jag tycker att den bättre hör hemma bland rysare eller i skäckfilmsgenren för det är en ganska otäck historia som rullas upp…
The Empire of Red Gold beskriver hur Kina har blivit en supermakt inom tomatindustrin och hur kinesiskt odlade tomater smugit sig in i så gott som varenda tomatprodukt i hela världen. Utan att folk vet om det.
Mäktig matindustri
Dokumentären beskriver hur italienarna sköt sig själva i foten genom att sälja den industriella tekniken som krävdes för att Kina skulle kunna starta upp sin egen tomatindustri. Enligt The Empire of Red Gold så utnyttjas fattiga arbetare hänsynslöst, produkterna märks om för att likna de italienska och innehållet späs ut med olika sorters billiga utfyllare (stärkelse, sojamjöl mm), allt för att kunna öka lönsamheten. Målet är att kunna ta över hela världens tomatmarknad, alltså världsdominans. Det kanske inte låter så särskilt muntert såhär i juletid men åh, snälla se den här filmen! Jag satt med hakan i knät och glömde bort mitt kaffe helt. Detta är matindustrin av idag. Modernt slavarbete. En riktig ögonöppnare.
Italien säljer kinesiska industritomater, spanien föredrar den amerikanska storindustrins…
Ska man skratta eller gråta?!
Funderingar
En av de saker som jag verkligen hajade till över är hur tomaterna hanteras i filmen. Som tennisbollar! De är så hårda att det går att kasta dem i marken utan problem. Många är fortfarande gröna när de dundrar in i såsfabrikerna. Det är också fascinerande att så lite sägs om själva tomatodlingen, hur plantorna tas fram, vilka sorter som används, vilket gödsel… Nada. Ordet F1hybrid nämns inte en enda gång, inte heller namnet på en enda tomatsort. Det enda som sägs är att de är ”modified by geneticists”. Trist.
Felaktigt svammel
Vissa direkta felaktigheter förekommer också i filmen… Att urtomaten skulle vara röd trodde jag var en myt som de flesta hade koll på vid det här laget, men icke… (Den var inte röd, snarare gulorange) Att den kinesiska befolkningen inte skulle äta tomatsås och tomater är också rent svammel. De kanske inte äter samma bisarra mängder som italienarna men visst äter de både tomatsås och tomater. Stekta tomater med ägg eller tomater med biff är vanliga maträtter i Kina. I provinsen Shanxi äts en stekt tomatsås med nudlar (istället för spaghetti) och det finns ju massvis med kinesiska tomatsorter! Många av dem är så goda att de spridits över världen och även odlas här i Sverige (Mei Wei, Li Cun, Zuan Hong Kiao mfl).
Besk eftersmak
Värst av allt är ändå hur människorna i matindustrin behandlas… Som enheter, inte som människor. Och det inte bara i Kina, utan även i USA och Italien. Produktionen flyttas till de platser där lönerna är lägst (för att inte säga obefintliga, mindre än en dollar!) och människorna är som mest fattiga och utsatta. Jag brukar säga att jag odlar tomater av främst två skäl: 1, smakens skull och 2, näringsinnehållet. Nu kan jag tydligen lägga till även ett tredje skäl: människovärde och mänskliga rättigheter.
Det absolut bästa med dokumentären är faktiskt att jag blir ÄNNU mer sugen på att odla ännu mer egna tomater. Det är helt enkelt det enda vettiga alternativet. Jag vill inte stödja den här sortens industri, jag vill äta bra mat. Då återstår visst bara att odla den själv.
Se dokumentären
Dokumentären The Empire of Red Gold kom 2017 och är gjord av Jean-Baptiste Malet och Xavier Deleu, baserad på boken L’empire d l’or rouge av Jean-Baptiste Malet. Trailern kan du se här på Youtube.
Jag såg den online på Primevideo.com, då behöver du registrera dig och det kostar 30 kr i månaden som ny medlem (7 dagar var gratis). Om du är hyfsat bra på tyska kan du se den gratis här.
Tack
Tack Mariana Mattson för att du tipsade mig om den här dokumentären. 🙂 Hennes fina blogg Trädgårdsambassadören hittar du här. Namnet på Mariana och hennes blogg är publicerat med hennes godkännande.
