Fem fantastiska jordgubbar

Det roliga med att skriva sortguider (och jag har hunnit med ett helt gäng vid det här laget) är att det alltid dyker upp nåt nytt, man blir liksom aldrig klar. Allra roligast är de lite udda sorterna, de där som liksom sticker ut och som biter sig fast i minnet. En jordgubbe är förvisso alltid en jordgubbe men de kan ändå vara fascinerande unika.

Sweet Colossus – fantastiskt STOR

Vad sägs om en röd jordgubbe stor som ett hönsägg? Enligt återförsäljare så blir bären helt bisarrt, fantastiskt stora och kan väga ca 45 g. Just stora bär tycker jag ofta kan ha en lite tristare, liksom utspädd smak men privatpersoner i sociala medier har försäkrat mig om att sorten faktiskt är både stor och god och därför gör skäl för sitt namn. Jag har äntligen fått tag på planta så det ska bli kul att se om det verkligen stämmer.

Sweet Colossus är än så länge en raritet och rätt svår att få tag på. Säljs inte hos de stora trädgårdskedjorna, du måste leta hos privata handelsträdgårdar eller beställa hem via nätet. Jag har bara sett sorten till salu som planta, inte som frö. Namnet är ett registrerat varumärke.

Snow White – fantastiskt vit

Jaja, rent tekniskt är den kanske snarare ett smultron än en jordgubbe för vita jordgubbar är resultatet av en korsning av jättesmultron och scharlakanssmultron, men Snow White brukar säljas som jordgubbe i butikerna. Snow White (kallas också för Hansawhit) är en vit jordgubbe med ganska litet bär som sägs passa för jordgubbsallergiker. Den börjar ge bär mitt i sommaren till och med september och jag tycker att den är lite sötare i smaken än vanliga jordgubbar. När fröna skiftar i rött så vet du att den är mogen. Insidan är verkligen kritvit, men på utsidan kan den rodna lite lätt i rosa ibland. Det fina med vita jordgubbar är att du får ha dem ifred för både fåglar och barn: de tror helt enkelt inte att bären är mogna. 😉 Nackdelen är att bären är mindre än vanliga röda, så sätt ett helt gäng med plantor om du vill ha mycket bär.

Jag har inte lyckats få klarhet i huruvida Snow White revar sig eller inte, enligt vissa återförsäljare gör den det enligt andra inte. Mina plantor här hemma har iaf inga revor. Om du väldigt gärna vill ha revande vita jordgubbar så testa White Pine istället, kika i sortguiden om vita jordgubbar. Snow White är hyfsat lätt att få tag på, säljs även av större trädgårdskedjor numera.

Hallonjordgubbe – fantastiskt god

Sägs det, jag har ju inte hunnit smaka än men det ser jag fram emot att göra för så fort folk försöker beskriva smaken på hallonjordgubbar så åker superlativen fram… En riktig delikatess som smakar hallon, kort och gott. Egentligen heter hallonjordgubben Mieze Schindler och mognar i juni-juli. Bären har klarröd utsida och ljusare, rosa inre. Det är en gammal sort från 1925 framtagen av Otto Schindler som tyvärr är lågavkastande och rätt mottaglig för sjukdomar så jag hoppas verkligen att smaken är värd besväret. Lite kinkig med pollineringen är den visst också; Senga Sengana, Tenira, Korona och Ostara är bra kandidater som blommar ungefär samtidigt. Tyvärr inte särskilt härdig, funkar sannolikt bara att odla på friland i södra delen av Sverige. Vi andra får ta in och vinterförvara svalt och frostfritt. Den superdundergoda sorten Mara des Bois (som enligt SKUD är ett smultron, men vanligen säljs som jordgubbe i trädgårdsbutiker) är både betydligt härdigare och lättare att få tag på, testa gärna den om du inte får tag på hallonjordgubben.

Hallonjordgubbe kan vara rejält knepig att få tag på, trots att den hängt med så länge… Jag har aldrig sett hallonjordgubbar hos de stor trädgårdskedjorna. Fråga på privata handelsträdgårdar eller beställ hem via nätet snabbt som attan i början på våren, för de tar slut snabbt. En modern hybrid av Mieze Schindler lanserades 2013 i Holland, den kallas för Framberry och kan vara lättare att få tag på. Den beskrivs som en förbättrad version av Mieze Schindler eftersom den bl a är självfertil, men om den tål mer eller mindre kyla har jag ännu inte lyckats få reda på.

Ruby Ann – fantastiskt vacker

Ruby Ann är en remonterande jordgubbssort som får vackra rödrosa blommor. Den börjar ge skörd i juni-juli och fortsätter producera röda jordgubbar ända tills frosten tar den. Jättefin att samplantera med perenner, typ lågväxande vädden Scabiosa Nana, för den funkar utmärkt som ren prydnadsväxt tycker jag (men de goda bären är ju ett trevligt plus förstås). Bären är godast under sommaren, de tappar i smak ju kyligare det blir på hösten.

Ruby Ann är en vanlig sort som brukar vara ganska lätt att få tag på även hos de stora trädgårdskedjorna, iallafall i början av sommaren. Så fort den börjar blomma så säljer den snabbt slut i butikerna så det gäller att vara snabb.

 

Smulgubbe – fantastisk korsning

Smulgubbar kallas ibland också för smultrongubbar men det är smulgubbe som är det officiella namnet. De togs fram på 70-talet i Sverige av Karin Trajkovski på Balsgård. Genom att slå ihop kromosomerna av vilda smultron och jordgubbe kom smulgubben (Fragaria x vescana) till. Att lyckas lägga vantarna på smulgubbar är svårt för de är extremt populära och svåra att få tag på, finns inte hos de vanliga trädgårdskedjorna. Jag lyckades till slut få tag på plantor på Nordiska Trädgårdar, den stora trädgårdsmässan i Älvsjö.

Det finns flera olika sorter men Rebecka E och Sara är vanligen de som finns på mässor. Personligen tycker jag att Rebecka E är mest odlingsvärd eftersom det är en elitplanta som remonterar. Sara ger skörd i juni-juli, båda sorterna revar sig och är härdiga till zon 5. Dundergoda är de båda två. 🙂

Läs också Sortguide: Smultron och smultron

Fler inlägg om frukt och bär

Annons