För en vecka sen, den 10 februari, var det en sorts jubileum för mig. Det var nämligen 100 dagar sen jag slutade på mitt jobb som trädgårdsmästare i trädgårdsbutik. Lite högtidligt, på nåt sätt.
Det jobbet hade jag i 11 år och 11 månader. Men who’s counting. 😉 Sen fick det räcka och jag sade upp mig, mitt i brinnande pandemi. Sen dess har jag hunnit släppa en podd och fått mina bokmanus refuserade av förlag typ en miljon gånger. (Förlagen gillar idéerna men har antingen redan fyllt sin kvot av trädgårdsförfattare eller menar att jag har för liten säljbas, dvs jag är för okänd/har för få följare i sociala medier). Jag har också hunnit blogga mer, och plugga i lugn och ro.
Tid att tänka
Framförallt så har jag hunnit stanna upp och tänka mer. Haft tid att känna efter och fundera över vad jag verkligen vill, och vad jag verkligen inte vill. Har gått på längre och längre hundpromenader, trots att hundarna blivit färre och färre. Livet har blivit så litet i pandemin, och det lilla i vardagen har blivit så stort. Säkert på både gott och ont för många, men för mig har det enbart varit av godo. I arbetslivet kändes det som om den berömda väggen kröp närmare och närmare ju längre pandemin pågick, isoleringen här hemma kändes därför som högsta vinsten på lotto. Lugnt och luftigt. Tid att tänka, och att andas. Tid att fokusera på sånt som jag velat göra länge, men inte hunnit eller orkat.
Kurs i omställning
Min allra första arbetsfria dag gick jag därför äntligen en dagsutbildning i Omställning på Framtidsfabriken tillsammans med en handfull andra (i samhället där jag bor, cykelavstånd). Omställningsrörelsen har jag varit nyfiken på länge och nu äntligen blev det av. 😀
Kursen hölls av Isabelle Axelsson och även om den var kort så väckte den många tankar och mentala karameller som jag gått och sugit på sen dess.
Omställning i stort och smått
Enkelt sammanfattat kan man säga att omställning (så som Omställningsnätverket definierar den) går ut på att bygga ett socialt, ekonomiskt och ekologiskt långsiktigt hållbart samhälle. Enkelt va? Och skitsvårt.
Tanken är att samhällen som är socialt hållbara, ekonomiskt hållbara och ekologiskt/miljömässigt hållbara blir mer resilienta och snabbt kan anpassa sig till förändringar. Det ska vara hållbart långsiktigt, och då behövs balans mellan individ & kollektiv, och det yttre & det inre. Nyckelord är lokalsamhälle, nätverk, matproduktion och konsumtion. Många av de här frågorna har blivit kusligt aktuella med pandemin tycker jag… Särskilt matresiliens känner jag som odlare är extra viktigt. Potatisuppropet var ett fint exempel på hur ökad medvetenhet om matresiliens kan se ut i praktiken, på (nationell) individnivå.
Yttre och inre självhushållning
Jag har verkligen funderat mycket kring det här med självhushållning det senaste året… Vi odlare är ofta bra på att hushålla med fysiska resurser; vi budgetodlar, återbrukar, gör eget gödsel, samlar löv och gräsklipp till vår täckodling, sparar tomma mjölkkartonger till sådder osv. Jättebra! Men hur är det med våra ickefysiska resurser?
Hur hushåller du med din tid och din energi?
Hur mycket orkar du, och hur mycket tid och energi är det rimligt att lägga på något? På odling, på betalt lönearbete, på transport/pendling, på sociala medier, på att köpa saker, på att tillverka saker? Hur får man till ekonomisk balans med välmående, går det ens i dagens hyperbesparade, effektiviserade och underbemannade lönesamhälle? Hur länge orkar du försöka? Hur länge håller kroppen för ditt nuvarande arbete? Funkar din vardag långsiktigt?
Många frågor, men färre svar. Jag funderar vidare. 🙂
Från teori till praktik
Under de är 100 dagarna så har jag allra mest jobbat på att ställa om mitt sätt att tänka. Det har blivit mycket teori, men mindre praktik även om vi så sakteliga jobbar på att få till en långsiktigt hållbar vardag. Som vi inte bara orkar med, utan också kan njuta av. 🙂 Frågorna är fortfarande fler än svaren, men bara det faktum att jag hinner och orkar fundera på det hela är väl förhoppningsvis nån slags positiv början.
Hur ska man hinna leva och ha en vettig inkomst/heltidsarbeta samtidigt?
Hur ska man orka göra roliga saker?
Vad tror du?
Jag blir så glad av den här resan! Inte bara för att vi får se mer av dig utan också för att det får mig att tänka på mitt eget liv. På vad jag själv vill ska vara möjligt.
Tack snälla. <3 <3 <3
Det finns en fint tänkvärd bild som cirkulerar på Instagram, finns på @jeremy_realtor med en bild på en dörr och en vägg med texten "If the version of you from 5 years ago could see you right now, they'd be so proud. Keep going."
Det budskapet är så bra. Jag kikar på den ibland när jag känner mig lite överväldigad, och sen känns det bättre. Det finns så mycket som kan bli möjligt, med tiden. Tänk, om 10 år när vi ser tillbaka på den här tiden... (På den här pandemi-tiden, inte minst!) Hur mycket mer har inte hunnit hända då? 😉