Härligt håriga
Ludna, håriga tomater är härligt gosiga tycker jag. De kan antingen vara ludna bara i bladverket, eller både på bladen, stammen (och rötterna) och tomatens skal. De som inte är så förtjusta i ludna tomater brukar klaga på att de ser lite ”dammiga” ut, medan de som gillar dem istället brukar kalla dem för silvrigt skimrande… Själv tycker jag mest att de påminner lite om skinnet hos persikor, och förutom att de är sammetslena att ta på så kan de också vara lite tåligare än ”nakna”/icke-ludna tomatsorter.
Funktionellt ludna
Behåringen på tomatplantorna kallas för trichomer, och fyller flera olika funktioner. Egentligen är alla tomatplantor håriga, men de flesta har så små och korta hår att de knappt syns. Riktigt ludna plantor har tätare och ibland också längre behåring som skyddar plantan på olika sätt; de hjälper till att skydda mot kraftiga temperaturväxlingar som drag, kyla och hetta men kan också bidra till att avvärja angrepp av skadedjur.
Min erfarenhet är att ludna tomater sällan spricker, och dessutom tycker jag att de har lite kraftigare tomatdoft när man tar på dem men det kanske bara beror på att jag tar på just de plantorna lite extra, de är ju så mjuka och sköna att ta på. 😉
Sortguide
De sorter som jag bedömer som mest odlingsvärda är markerade i fetstil. Samtliga sorter är lite luriga att få tag på, så därför är inga markerade med tre stjärnor. De säljs tyvärr sällan/aldrig i vanliga trädgårdsbutiker (varken som frö eller planta) men brukar vara lätta att få tag på hos utländska fröfirmor eller i tomatfrögrupper på sociala medier. Med reservation för eventuella felskrivningar.
- Allure – Busksort som ger vackert orange, svagt ludna tomater med liiiten spets på ca 30-120 g. En hyfsat tidig sort med en utvecklingstid på ca 60-65 dagar, smaken beskrivs som mer syrlig än söt och plantan har vackert ludna blad och kan ibland även få lätt variegerat/vitstrimmigt bladverk.
- Angora – Högväxande, hyfsat produktiv sort som får lätt ludna, runda röda tomater på ca 90 g. Smaken bekrivs som ganska mild. Plantan är betydligt mer luden än själva tomaterna (där bara vissa är ludna), och sorten verkar inte helt stabil… Om du vill fröodla den här sorten så se till att verkligen spara frö från riktigt de ludna tomaterna för annars blir bara plantan (och inte tomaterna) ludna när du odlar vidare dina frön.
- Angora Orange – Plantorna blir ca 120 cm höga och ger orange runda tomater med ok smak som inte spricker så lätt. Både plantans blad och tomaterna är lite ludna.
- Angora Super Sweet – Kanske samma sort som Velvet Red, men åsikterna går isär om detta i tomatkretsar.
- Chinese Velvet – Högväxande sort som sitt namn till trots är från Ukraina (enligt kroatisk återförsäljare) men vem vet, den kanske kommer från Kina ännu lägre bak i tiden… Ger klarröda, runda (nästan rödorange) lite ludna tomater med varierande storlek, de kan bli mellan 60-120 g. Beskrivs som söta och saftiga. Själva plantan beskrivs som vackert blågrön och mycket luden.
- Dwarf Furry Bumble Bee – Lågväxande och produktiv busksort! Plantan blir ca 60 cm hög och tomaterna är härligt köttiga, nästan som pastatomater brukar vara. Ger ganska lätt avlånga ljusröda, ludna tomater med svag spets som väger ca 100-150 g. Både tomaterna och plantan är ludna, bladen beskrivs som vackra med nästan blå nyanser när du tittar på den på avstånd. Ovanligt bra hållbarhet för att vara en vanlig tomat, jag skulle klassa den som en long ’shelf life’ (men kanske inte som en longkeeper/långlagringstomat). Sorten är inte del av Dwarf Tomato Project. Smaken varierar mycket beroende på väder, kräver mycket värme och kalium för att bli sådär kanongod.
- Elma Blue – Ganska låg för att vara en högväxande sort, den blir bara ca 1,5 m. Ger mellanstora gulorange tomater på 30-90 g med lila färg där den träffas av solen. Ju mer sol, desto mörkare blir skalet men på insidan är tomaterna gula. Både plantans blad och själva tomaterna är mjukt ludna. Smaken beskrivs som kryddig och god. Ganska sen sort som inte måste tjuvas, produktiv sort som tagits fram av Tom Wagner.
- Extravagante Rouffiange – Exklusiv, belgisk halvbusktomat framtagen av Pascal Moreau. Plantan blir ca 1,2 m – 1,5 m hög och behöver inte tjuvas (men kan gallras på lite grenar vid behov). Ger matta, runda tomater på ungefär 90 g som blir vackert strimmiga och skiftar i blåsvart och gulgrönrött. Både plantan och tomaterna är ludna och vackra… Smaken beskrivs enbart i positiva termer, som ”outstanding” och välbalanserad.
- Fuzzy Bomb – Högväxande röd biffsort med söt smak och potatisblad. Enbart plantan beskrivs som luden, inte själva tomaten.
- Fuzzy Wuzzy /Fuzzy Wuzzy Dwarf- Ganska låg och kompakt busktomat som inte behöver tjuvas och blir ca 50-60 cm hög, klassas ibland som dvärgbusk av vissa återförsäljare men jag tycker att den blir för hög för att få plats i ett vanligt fönster (snarare busktomat än dvärgbusk). Plantan blir större i stor kruka, mindre i liten kruka. Hyfsat tidig skörd. Ger röda, ludna tomater med orange strimmor på 40 – 70 g, ibland får vissa tomater en liten spets. Bladverket är silvergrått och ludet mjukt, som sammet. Mycket trevlig sort med helt ok smak (men ingen gourmetsort). Jag odlar den regelbundet för att den är så rolig, och för att den har så gosiga mysiga sammetsblad!
- Garden Peach – Högväxande, produktiv sort från Peru som får först vitgula, senare ljust varmgula tomater med varierande storlek som ser ut lite som persikor (därav dess namn). De minsta tomaterna blir bara på ca 60 g men en och samma planta kan ge tomater som väger 120 g. Beskrivs som mycket god med ganska mild smak av flera som odlat den, lär också ha rätt bra hållbarhet (men inte så pass bra att den klassas som vintertomat). Tomaterna är mycket svagt ludna, kanske snarare matta, men den lilla korta behåringen syns om du tittar riktigt nära. Får ofta rodnande solsida. Enligt Tatianas TomatoBase är Garden Peach en mycket gammal kulturarvssort från Anderna som daterar ända tillbaka till 1600-talet. Smaken går isär hos odlare om den här sorten; vissa älskar den, andra är föga imponerade så sannolikt behöver den mycket värme och kalium för att rent smakmässigt bli riktigt bra.
- Ghost /Ghost Cherry – Högväxande sort som ger vitgula, matta körsbärstomater med mycket söt smak som bekrivs som delikata av kroatisk förfirma. Har en utvecklingstid på ca 80 dagar och ger skörd tills frosten tar den.
- Little Fuzzy Blue Balls – Högväxande sort med en utvecklingstid på ca 75 dagar. Ger gula tomater med mörkare brunlika nacke som ibland är ludna, ibland inte. Sorten beskrivs som instabil så var mycket selektiv med från vilka frukter du sparar frö, om du vill fortsätta odla just ludna tomater.
- Pink Furry Boar – Högväxande sort som ger runda, rosa ludna tomater med mildgula strimmor på ca 60-150 g. Sorten är framtagen av Brad Gates, USA och har en utvecklingstid på ca 80 dagar.
- Poil Blanc – Högväxande sort med en utvecklingstid på ca 75 dagar. Ger gulvita, lite lätt ludna körsbärstomater av större modell på ca 35 g som inet spricker så lätt. Smaken beskrivs som söt med låg eller ingen syra.
- Pride of Flanders Woolly – En luden version av klassikern Pride of Flanders. Delvis högväxande sort som ger ganska små, olivgröna tomater med mörkare gröna och bruna ränder. Sorten har tagits fram av Tom Wagner och odlats vidare och stabiliserats av Gerd Fraeyman. Sorten beskrivs som produktiv, och smaken lär påminna mycket om Green Zebra, fast mildare.
- Primary Colors Angora – Rysk busksort som bara blir ca 80 cm hög och passar att odla i (rejält stor) kruka. Ger bruna biffotmater på 250-400 g, att låta plantan få två huvudstammar beskrivs som bästa sättet att få bra skörd. Det florerar två olika beskrivningar av denna tomat med samma namn; en rysk brun biffversion och en gulbrunstrimmig version i mindre storlek.
- Primary Colors Angora – Högväxande sort som ger runda gula tomater med brungula strimmor. Både tomater och plantans blad är täckta av persikolikt fjun. En luden version av sorten Primary Colors framtagen av Tom Wagner. Det florerar två olika beskrivningar av denna tomat med samma namn; en rysk brun biffversion och en gulbrunstrimmig version i mindre storlek.
- Red Furry Boar – Högväxande, ganska kompaktväxande sort framtagen av Brad Gates, USA. Ger röda, runda tomater med gyllengula strimmor. Tomaterna blir ganska stora, mellan 100-200 g, svagt ludna.
- Red Striped Furry Hog – Högväxande, produktiv sort framtagen av Brad Gates i USA. Ger vackra röda tomater med gulorange strimmor och matt, mycket svagt ludet skal ungefär som persikor brukar ha. Formen är mycket svagt hjärtformad, nästan mer rund. (Ska icke förväxlas med sorten Red Furry Boar, som ger rundare tomater på mer kompaktväxande planta.)
- Red Velvet – se Velvet Red och Angora Super Sweet
- Roughwood Golden Tiger – Busksort som blir ca 1 m hög, framtagen av William Woys Weaver, USA. Ger ludna, ovala plommonformade röda tomater med guldgula stripor som väger mellan 50-100 g. Smaken beskrivs som bra, men mer syrlig än söt. Även plantan är vackert luden, ger skörd i mitten av säsongen.
- Sheherezade /Sheherezade Woolly – Intressant pastasort (sannolikt från Ryssland, framtagen av Vladimir Dederko och Galina Botyayeva) som ger lätt avlånga, köttiga röda tomater (ibland med gulorange nacke) som ger få frön och är lätt ludna. Smaken beskrivs som mild och god när den väl mognat, men mer syrlig än söt enligt vissa källor som odlat den i Sverige. Som odlad i Grekland beskrivs smaken som kraftigt sötsyrlig så sannolikt blir den bäst i växthus även om den har ryskt ursprung. Tomaterna kan bli ganska stora, mellan 100 – 300 g. Bladverket är vackert blågrått och ludet. Plantan beskrivs omväxlande som högväxande eller som ovanligt hög busktomat av olika källor… Verkar kunna bli ca 170 cm hög och ganska bred. Inte så tidig, har en utvecklingstid på ca 80 dagar enligt grekisk fröfirma.
- Smoky Mountain – Högväxande kulturarvssort från Tennessee, USA. Ger röda. runda, lätt ludna tomater på ludna plantor. Förutom att de är lite ludna så har tomaterna ett väldigt klassiskt utseende, smaken beskrivs som välbalanserad och plantorna är produktiva.
- Wapsipinicon Peach/ White Peach – Högväxande, lågproducerande sort från USA som verkligen inte ger nån större skörd att skriva hem om, men de små tomaterna är vackra iallafall. Ger matta tomater med gulvitt sammetsskinn på ca 70 g som sitter i små klasar. Kan bli mycket söt under rätt odlingsförhållanden.
- Weissberhaarte – Gammal högväxande tysk körsbärssort med söt smak och blekgult liiitegranna ludet skal. Smaken beskrivs som välbalanserad och sötsyrlig. Medeltidig sort, ger runda tomater på ca 25-35 g. Namnet betyder direktöversatt från tyska typ ”vitbehårad” eller vithårig.
- Woolly Blue Jay – Delvis högväxande, produktiv sort framtagen av Tom Wagner som ger plommontomater på ca 20-40 g. Plantan blir ca 1, 3 m hög och tomaterna bekrivs som röda med rödsvartvioletta axlar och rött inre med söt smak. Mognar i mitten på säsongen.
- Woolly Kate – Högväxande snyggsort som får ett ovanligt bladverk med iögonenfallande gråludna blad. Får runda, ludna, gulorange tomater som ibland skiftar lite i violett på solsidan. Tomaterna väger mellan 80-100 g och sorten har en utvecklingstid på ca 80 dagar.
- Woolly Green Zebra – Högväxande snyggsort som ger runda, ludna tomater som är gröna med mörkare nacke och gula ränder. Beskrivs som smakrikt sötsyrlig. Sorten är framtagen av Tom Wagner.
- Velvet Red /Red Velvet – Halvhögväxande sort (semi-bush på engelska) som ger klarröda, runda och ludna körsbärstomater på en luden planta med vackert silvergrått bladverk. Utvecklingstiden beskrivs som 80 dagar under väldigt varma, optimala förhållanden så den är sannolikt att betrakta som en ganska sen sort i vårt svenska klimat (iaf om du odlar norr om Skåne). Tomaterna är mer ludna som omogna, mindre ludna när de mognat och sorten beskrivs som lite instabil eftersom vissa plantor ibland inte får ludna blad alls. Om du vill fröodla den här sorten så se till att verkligen spara frö från riktigt de ludna tomatplantorna, så att även nästa generation blir just luden. Smaken beskrivs som jättemycket söt och god (men jag har inte smakat själv), behöver sannolikt växthusodlas i Sverige för optimal smak. Beskrivs som kanske den allra vackraste ludna plantan av dem alla, med ett gråsilvrigt bladverk som nästan glittrar i solen. Kanske samma sort som Angora Super Sweet, men åsikterna går isär om detta i tomatkretsar.
- Velvety Fop /Barkhatnyi Pizhon – Mellanhög sort från Ukraina som blir ca 1,5 m hög och ger rosaröa, plattrunda matta (liiite ludna) tomater på ca 100-150 g och ger skörd i mitten av säsongen. Smaken beskrivs som välbalanserad, och plantans blad som ludna.
- Velvety Tree /Barkhatnoye Derevo – Högväxande sort som med ludna blad ger ganska stora tomater på ca 150-250 g. Tomaterna har plattrund form och är röda med ganska smala gula stripor, beskrivs som saftiga och köttiga med en välbalanserad lite söt smak. Plantan börjar ge skörd i mitten av säsongen och fortsätter ge ända till långt in på hösten. Det verkar som om bara plantan är luden, inte tomaterna.
- Yamali Blue – Högväxande sort med både ludna tomater och ludet, nästan gråblått, bladverk. Både plantan och tomaterna är vackra tycker jag! Tomaterna är vackert gula med svaga gröna stripor och blåbruna axlar. Smaken beskrivs som mycket bra av kroatisk fröfirma. Framtagen av Tom Wagner, USA och ger skörd i mitten av säsongen.
- Yellow Furry Boar – Högväxande snyggsort som ger gula, ludna tomater med gröna ränder och rund form på ca 60-120 g. När tomaterna är fullmogna skiftar ränder färg från grönt till gyllengult. Ganska sen sort, framtagen av Brad Gates, USA.
- Zea’s Sonnabend Peach – Väldigt högväxande och produktiv sort som får gula, ojämnt runda, gula saftiga tomater med liksom bumlig och klossig form. Tomaterna är lätt ludna och väger mellan 80-200 g. Smaken beskrivs som frisk med toner av citrus. Sorten upptäcktes 2012 hemma hos tomatdrottningen Tatiana Kouchnareva, och verkar vara en spontan vidareförädling av Zea’s Sonnabend White.
Kan du ännu fler ludna eller håriga tomatsorter?
Tipsa mig gärna i kommentarsfältet nedan så uppdaterar jag listan efterhand. 🙂
Ännu en ypperlig sortguide! 😀 Men en viktig fråga: känns de ludna i munnen?? Alltså, typ som persikor jämfört med nektariner?
Haha, vilken underbart rolig fråga… Det beror på! Olika sorter är olika ludna, men de flesta verkar mer vara som nektariner typ, men det finns ett fåtal som faktiskt har liiite ludnare skal, som känns mer som persika särskilt om temperaturerna sjunkit på nätterna i slutet av sommaren, då blir skalet lite tjockare och håren märks av pyttelite mer då tycker jag. Men mer som nektariner. 😉
Har en Aprikosovyy Lapat.
Lätt luden orange. /Mvh Mia