Kulturarv & F1hybrider: Antingen eller?

Måste man välja?

Det finns ett skäl till att jag valt att kalla det här inlägget för just Kulturarv och F1hybrider, och inte exempelvis Kulturarv eller F1hybrider… För jag menar att du inte behöver välja. Det går alldeles utmärkt att både odla gamla sorter och moderna sorter, det ena behöver inte utesluta det andra.

Olika skäl att odla

Det finns väldigt många olika skäl och strategier kring att odla sin egen mat. En del odlar för miljöns skull, för näringens skull eller för hälsan (både den fysiska och den psykiska). Jag odlar kvalitet och smak, vilket innebär att jag fokuserar på att odla sånt som inte finns att köpa i vanliga matbutiken; som kaneläpple, blåbärstry, smultron, smulgubbar, vita jordgubbar, extra goda tomater, tomater med ovanligt högt lykopeninnehåll, vitbeta, svartrot, svedjerova, rosa potatis, potatislök, superstark chilepeppar mm. Om jag ska få njuta av smaken av t ex solvarma smulgubbar så måste jag helt enkelt odla dem själv. Så därför gör jag det.

Många av de sorter jag odlar är gamla sorter, men inte alla. Jag odlar en hel del nymodigheter också, och i undantagsfall odlar jag även F1hybrider.

Sortguiderna och fördelar med F1hybrider

Jag har fått en del kritik för att jag ibland inkluderar F1hybrider i sortguiderna jag skriver. Varför inkluderar jag dem? Jo, därför att de är en del av vår samtid. F1hybrider är inte enbart av ondo, ibland är de framtagna för att lösa specifika problem och kan absolut vara bra att ha för en odlare som återkommande t ex drabbats av klumprotsjuka eller annat elände. Det finns F1hybrider som tagits fram för att bättre stå emot vissa svåra sjukdomar och skadedjur, och sorter som är ultrasnabba och därför passar bra att odla för dem med extremt kort sommarsäsong. F1hybrider är en del av vår samtid och att tiga ihjäl dem och att exkludera dem från samtliga sortguider och låtsas som att de inte finns vore inte särskilt konstruktivt…

Däremot är det inte alls kul med F1hybrider i sortguiderna ur ett personligt underhållsperspektiv; jag uppdaterar ju sortguiderna löpande, allteftersom det tillkommer nya sorter. Och just F1hybrider har ofta ganska kort ”livslängd” hos fröfirmorna som oftast bara säljer dem under begränsad tid eller ett fåtal år, så att hålla efter dem i sortguiderna är faktiskt skitjobbigt… 😉

Nackdelar med F1hybrider

Det tråkiga med F1hybrider ur ett hobbyodlarperspektiv är just att de är så kortsiktiga: de finns bara kvar så länge fröfirman har lust att sälja den, sen är den borta och går inte längre att få tag på. F1hybrider är perfekta i yrkesodling eftersom de ger enhetlig skörd (alla tomater ser likadana ut och blir lika stora), mognar ungefär samtidigt (lätt att skörda av och sätta ny kultur i växthuset = lättare att beräkna vinst/omsättning) och tål lagring och transport bra. Dessa egenskaper har ofta tagits fram på bekostnad av smak.

Problemet med F1hybrider ur ett större perspektiv är inte att de finns, utan att de mer och mer ersätter och tränger undan gamla sorter som då försvinner för alltid. Det innebär att den genetiska basen för att ta fram nya sorter blir smalare och smalare, att den genetiska mångfalden hotas.

Beroende av fröfirman

Dessutom bygger ju hela konceptet med F1hybrider på att du som odlare ska vara beroende av fröfirman, att du ska köpa nytt ”engångsfrö” varje år. Som fröodlare finner jag därför F1hybrider i allmänhet som ointressanta eftersom sparat frö från en F1-hybrid inte resulterar i en genetiskt identisk avkomma (de går att använda för att ta fram nya sorter, men det tar minst 7 generationer/”odlingsomgångar” för att få fram en stabil avkomma, men den blir inte genetiskt identisk med tomaten du tog fröet från). Och i mataffären är det ju ändå främst F1-hybridgrönsaker som säljs…

Och jag odlar ju för att jag vill få fram bättre grönsaker än de som säljs i matbutiken, inte likadana (eller nästan likadana)…. 😉

Fördelar med kulturarvssorter

För smakens skull – Det är en himla skillnad på sort och sort. Prova själv så får du se.
För historians skull – Att mumsa på en härligt stor och krispig balja av Lokförare Bergfälts Jätteärt, det blir som historiens vingslag i min mun. Ett mervärde som är svårt att mäta i pengar.
För mångfaldens skull – Biologisk mångfald är inte bara ett trendigt modeord, att odla kulturarvssorter är att odla mångfald i praktiken. Det innebär rent konkret att jag sprider mina risker. Dessutom behövs den genetiska basen hos gamla sorter för att ta fram nya sorter, och ju bredare genetisk bas desto bättre.
För att få lagom skörd under längre tid – Istället för att få en jätteskörd på en gång så får jag lite skörd i taget. Det passar mig mycket bättre, så kan vi äta lite i taget och få mindre svinn av övermogna grönsaker som vi inte hinner ta hand om eller äta upp innan de blir övermogna.
Pålitliga – De är ju anpassade efter orten de odlats i under lång tid, de har ju odlats ofta i flera 100 år så vi vet ju att de ”funkar”. Särskilt om du väljer en sort som kommer från det område där du bor.

Funderingar

Jag tycker att det är synd att så många inte ens vet vad F1hybrider är, och jag tycker att det är jättesynd att många av de trädgårdsprofiler som faktiskt vet vad F1hybrider är ofta väljer att ändå inte skriva ut F1-suffixet efter sortnamnet. Eller att de avfärdar kulturarvssorter som nostalgiskt dravel eller som undermåligt bakåtsträvande val av växtmaterial för hobbyodlare, det tycker jag är ännu värre (och dessutom rent svammel). För det handlar inte om att vara rädd för hybrider, det handlar om att vara påläst och göra motiverade, medvetna och välbalanserade val.

Ibland verkar det som om en del större odlingsprofiler är rädda för att bryta av sitt fluffiga feelgood-flöde med något som kan uppfattas som politik, men odling ÄR politik. För odling är en industri. Så är det bara. Men det här polariserade läget där man antingen fördömer F1hybrider totalt eller tvärtom helt viftar bort problematiken med att de mer och mer tränger undan det sortäkta kulturarvet är absolut tristast av allt tycker jag… För det är så okonstruktivt. Då blir det ju ingen debatt alls. Det där ”antingen-eller” sättet att formulera sig gör att många får intrycket av att de måste välja just antingen eller. Vilket är synd. För då väljer de oftast hybriderna eftersom de är lättare att få tag på.

Jag väljer båda

Jag vägrar att välja, jag behöver inte välja antingen eller. Jag väljer att odla båda. Dels för att vissa kulturarvssorter ibland kan vara ganska svåra att få tag på, men också för att jag gillar många av de moderna sorterna också. Just F1-hybrider väljer jag att odla väldigt lite, som undantag. Totalt utgör de nog mindre än 2 % av plantorna i min odling, men visst kan även de fylla sin funktion ibland.

Och kom ihåg; även de sorter som vi kallar för gamla idag, har ju varit ”nya” sorter en gång i tiden. 😉

Läs också Sortguide: Potatislök

Fler inlägg om grönsaker

Annons