Ja vad är lagom egentligen? Hur mycket är lagom odlande och lagom för vem? Lagom att äta upp? Lagom att kunna lagra? Lagom att vattna? Lagom att vadå…?
Kvantitet eller kvalitet
Man kan förstås odla av alla möjliga olika skäl men de två vanligaste strategierna verkar vara kvantitet eller kvalitet; kvantitetsodlaren satsar mest på att odla sånt som man äter mycket av (typ potatis, sallat etc), medan kvalitetsodlare hellre satsar på sånt som är svårt att köpa, som inte finns i affären eller som är onödigt dyrt (blåbärstry, smulgubbar, svartrot, lila kål, superstark chili, tetra cis-lykopentomater etc).
Den som har tillräckligt med odlingsyta, tid och energi behöver förstås inte välja utan kan odla BÅDE kvantitet och kvalitet. 😉 Men vad är lagom då? Hur ska man begränsa sig?
Lust, ork, yta eller tid?
Som nybörjare drevs jag mest av lusten. Det var spännande och roligt att odla! Det är det förstås fortfarande, men med åren har det snarare varit tid och ork som har satt gränserna för mitt odlande. Sen odlingsytan förstås: men det var mer en flytande begränsning eftersom det ju går ganska lätt att anlägga nya odlingsbäddar… Det liksom dök upp fler och fler odlingsbäddar allteftersom, nästan av sig självt. Odlingsytan växte. Både på bredden och på höjden.
Det viktiga vattnet
Iår upplever jag en helt ny begränsning: vatten. Eller snarare bristen på vatten. Tierps kommun har i stort sett varit förskonat från bevattningsförbud tills nu, från den 23 juni tillochmed 8 juli. Och timingen kunde inte vara sämre för odlingarna när temperaturen ligger stadigt på över 30 plusgrader och sen lite vind på det… Det kan faktiskt bli FÖR varmt även för tomater som får vatten…. Men jag är oändligt tacksam för vattentunnorna vi har. Det som förr var lite lyx (finfint regnvatten och slippa släpa slang) är numera en nödvändighet. När de är tomma har vi brunnen som plan B.
Mitt lagom: att orka vattna
Men även om det finns vatten så är det ju sannerligen svinjobbigt att vattna för hand, att handvattna med kanna tar både tid och energi. Lite solcellsbevattning har vi men den väsnas för mycket för att jag ska vilja ha fler…. Och skuggväv, täckodling och fleråriga grönsaker i all ära men förr eller senare måste växterna vattnas och det finns helt enkelt gränser för hur pass mycket vatten jag ids kånka på en dag. Exakt var den gränsen ligger är än så länge oklart, men den börjar närma sig…
Inatt regnade det litegrann iaf, men det behövs mer… Intalar mig att det är värt allt slit. Men ibland börjar jag fundera över vilka plantor som i värsta fall får offras, och vilka som är ovärdeliga. Lagom för mig som odlare är numera det jag orkar vattna för hand, med kanna.
Vilka plantor skulle du offra? Vilka plantor skulle du rädda?
Och varför just dem?
Vad är lagom för dig?
