Sockerrot – Sium sisarum
Gästbloggare: Philipp Weiss @thenordicfoodforester
Utbudet av fleråriga, kaloririka rotfrukter är relativt begränsat och de flesta är så pass lågavkastande att det knappt är värt mödan. Sockerrot, Sium sisarum är dock ett glädjande undantag. Den är en urgammal kulturgröda som tyvärr nästan fallit i glömska. Troligtvis härstammar den från Kina och hittade till Europa via Ryssland någon gång under 1400-talet. Den blev mycket populär i framför allt England och senare även i Nordamerika, där den blev en av de vanligaste köksgrönsakerna under 1600- och 1700-talet. När palsternackor och morötter blev mer och mer populära föll sockerroten dock i glömska och idag är den en riktig raritet. Som tur är pågår det återigen förädlingsarbete på flera håll runtom i världen.
Sockerrot tillhör selleriväxterna och är nära släkt med konkurrenterna morot och palsternacka. Dess rötter är betydligt mindre än släktingarnas, men varje planta producerar ett knippe med rötter som spretar i väg åt alla håll. De blir sällan mer än fingertjocka och du kan räkna med att få 1–2 kg rötter per kvadratmeter och år om du odlar sockerrot i rätt sorts jord. Bäst fungerar lätt, mullrik jord, gärna med en hög sandandel. I tyngre jordar bryts rötterna gärna av och de blir inte så stora som de kan bli i sandiga jordar. Rötterna kan skördas från tidig höst och fram till våren, så länge det inte är tjäle i marken.
Söt och aromatisk smak
Rötterna behöver bara skrubbas av och kan ätas råa, gärna rivna i sallader. I varmrätter används de som morot och palsternacka. Smaken påminner om dessa, men sockerrot har också en alldeles egen, söt och jordig smak som inte liknar någon annan rotfrukt. Ju närmare våren rötterna skördas, desto sötare blir de, eftersom inulinet som finns i rötterna långsamt omvandlas till fruktos under vintermånaderna. Näringsinnehållet är i stort sett jämförbart med morot, men sockerrot innehåller nästan fyra gånger mer protein samt dubbelt så mycket magnesium och kalium. Förutom rötterna är också sockerrotens unga skott ätliga. Vill du få en riktig delikatess tidigt på våren kan du sätta en hink över dina sockerrotsplantor och på så sätt bleka de unga skotten. Du skördar dem när de är 15–30 cm långa och då är de sprängfyllda med vitaminer och mineraler. Smaken är söt och aromatisk och gör sig bra i sallader eller som pålägg på smörgåsen.
Ibland kan rötterna vara träiga i mitten, en egenskap som man försöker avla bort. Har du inte möjlighet att få tag på selekterat växtmaterial rekommenderar jag att du sår många plantor och förökar dem med bäst egenskaper vidare. Det är väldigt lätt att dra upp sockerrot från frö och ännu lättare att föröka den vegetativt. När du skördar behöver du bara stoppa tillbaka några rötter med bladansats och så växer det fram en ny planta nästa vår.
Härdig i zon 4-5
En utmaning med att odla sockerrot är att den är så söt och god att den attraherar sork. Vi har flera gånger förlorat varenda planta i våra odlingar och har nu övergått till att dra upp alla rötter och förvara dem mussäkert i sandfyllda hinkar i vår jordkällare. Först på våren planterar vi ut rötterna igen. En del av vitsen med att plantan är flerårig går förstås förlorad då, men hellre lite extra arbete än ingen skörd alls. Sockerrot är härdig och vi odlar den utan problem här på gränsen mellan odlingszon 4 och 5.
Om Philipp Weiss
Philipp är utbildad civilingenjör i miljö- och vattenteknik och har jobbat professionellt med ätliga ekosystem sedan 2011. Sedan 2018 gestaltar och anlägger han ätliga landskap i urbana miljöer, med projekt som förverkligats i Lund, Örebro och Västerås. Han är bosatt i Stjärnsund i södra Dalarna där han odlar bär, frukt och nötter. Tillsammans med sin fru driver han en liten plantskola för fleråriga ätliga växter i anslutning till Puttmyra skogsträdgård. Philipp Weiss har tillsammans med Annevi Sjöberg skrivit böckerna ”Fleråriga grönsaker: upptäck, odla, njut” (2016) och ”Skogsträdgården: odla ätbart överallt” (2018). Hans senaste bok ”Nötodlarens handbok” (2022) utsågs till ”Årets encyklopediska praktverk”.
Hemsida: Skogsträdgårdsbloggen
Instagram: @thenordicfoodforester