Daglilja – Hemerocallis spp
Gästbloggare: Annevi Sjöberg @edge.of.the.forest
Dagliljans blommor och blomknoppar har använts i tusentals år i östasiatisk matlagning. De kan användas färska i sallader, grytor och soppor eller torkas. Dagliljans blommor är också otroligt vackra och växten är användbar som kantväxt och som högt örtskikt i en samplantering under frukt- och bärträd. Precis som många andra ätbara blommor innehåller dagliljor höga halter av vitaminer och antioxidanter. De innehåller också protein (främst i deras pollen) och kolhydrater (i dess nektar) samt järn och vitamin A. Vissa gula och orangea sorter innehåller också höga halter av karoten. I vissa delar av Asien skördas blommorna precis när de börjar vissna. Blommorna torkas sedan och används som smakförstärkare och förtjockningsmedel i exempelvis soppor. Torkade blommor innehåller mindre antioxidanter och karoten, men är fortfarande näringsrika.
Jag äter främst färska blommor och blomknoppar genom att blanda dem i sallader men jag har också gjort en mjölksyrning på blomknoppar från blekgul daglilja, blomknoppar från svartrot och omogna svartvinbär som blev väldigt lyckad. Jag följde ett mjölksyrningsrecept på nätet ämnat för hela morötter med en salthalt på 1,5-2% men där jag bytte ut morötterna mot knoppar och bär. De mjölksyrade knopparna var godare än de omogna vinbären så nästa gång ska jag bara använda dem.
Behagligt söt smak
Det finns över 80 000 namnsorter av Daglilja och alla går att äta. Jag har smakat blekgul daglilja (H. citrina), brunröd daglilja (H. fulva) och gul daglilja (H. lilioasphodelus) och de är alla goda även om jag tycker det killar lite i halsen om jag äter för mycket. Även unga skott från daglilja är goda tycker jag. De har en behagligt söt smak och är utmärkt som tillagad grönsak. Beroende på art kan unga skott skördas från sen vinter och under större delen av våren medan blommor och blomknoppar skördas under högsommaren. Viss litteratur menar att även rötterna, särskilt unga, är ätbara råa eller tillagade men det har jag inte testat själv ännu.
Tack vare sitt kompakta växtsätt och mycket täta rotsystem utgör dagliljor utmärkta kantväxter och de fungerar bra som högt örtskikt i en samplantering under större frukt- eller bärträd. De tillhör de första växterna som vaknar till liv på våren, vilket även det bidrar till dess konkurrensförmåga som relativt skötselfritt örtskikt. En studie jag stött på beskriver hur man i västra Kina odlar brunröd daglilja kommersiellt för sina ätliga blommor under rader av jujube (Zizyphus jujuba). Jag tycker att exemplet utgör en spännande inspiration till en framtid av mer Agroforestryinspirerade odlingssystem även i Sverige.
Enklast att föröka dem genom delning av rötterna
Även om dagliljor är tuffa när de etablerat sig, behöver de få etablera sig utan konkurrens, så att de kan bygga upp ett tillräckligt robust rotsystem. När det gäller dess härdighet har den tilldelats härdighetsklassning “A” av perenna gruppens klassificering och den växer fint i Stjärnsunds lerjord i Södra Dalarna. Dagliljorna föredrar sol och de klarar de flesta jordar, även om de föredrar humusrik och fuktighetshållande jord. Det är enklast att föröka dem genom delning av rötterna.
Hoppas att ni som inte odlat daglilja tidigare har blivit lite pepp på att göra det och att ni som redan odlar daglilja lärt er något nytt genom att läsa detta blogginlägg. Om ni har andra erfarenheter eller kunskaper om daglilja så blir jag glad om ni hör av er så att även jag kan få lära mig något nytt!
Önskar er en lugn och eftertänksam jul!
Annevi Sjöberg
Instagram: @edge.of.the.forest
Facebook: Annevi Sjöberg
E-post: annevi.skogstradgard@gmail.com
Om Annevi Sjöberg
Annevi är en av författarna till böckerna Fleråriga grönsaker – upptäck, odla, njut och Skogsträdgårdsboken – odla ätbart överallt. Hon har också varit delaktig i projekten som presenteras på denna sida perennagronsaker.se där Eva Johansson är projektledare och initiativtagare.