Gästbloggare: Aron Johansson
Pyrus communis ’Epargne’ – Mitt nya favoritpäron
Som päronnörd får man rätt ofta frågan om vilket som är ens favoritsort? Att välja endast en är omöjligt och jag brukar oftast nämna 3-4 st, från de tidiga i augusti till sena sorter som är bäst i november efter lite lagring.
För mig är Epargne en rätt ny bekantskap men den har ändå seglat upp som en av de godaste tidiga päronen, kanske till och med min favorit för augusti. Innan vi går in på varför det är så bra får vi reda ut en del kring namnet och historien.
Gammal sort med många namn
Att sorten är mycket gammal är tydligt då de första beskrivningar av Epargne är från tidigt 1600-tal. Som många äldre sorter har Epargne många synonyma namn, i England går den under ett annat franskt namn, Jargonelle! Lite underligt då Jargonelle är ett helt annat päron i Frankrike!? Eneroth skriver under 1800-talet om sorten att den då var spridd i södra delen av landet under olika namn tex Kejsarinnepäron, Sparpäron och särskilt vanlig på Gotland under namnet Franska Saftpäron. Detta sista namn beskriver frukten bra enligt mig då detta päron absolut är saftigt och i perfekt moget tillstånd nästan omöjligt att äta utan att saften rinner runt munnen.
Träd på Gotland
Första gången jag träffade på sorten var när jag stannade efter vägen i Linde socken på Gotland för att kika närmare på en äldre maffig trädgård där en gård var till salu, ut över vägen hängde stora fina päronträd som dignade av frukt, lite undangömt bakom stora valnötter, Gråpäron och Windsorträd stod ett mindre träd helt nedtyngt av långsmala gröna frukter som jag inte kände igen. Efter provsmakningen plockade jag genast med mig flera frukter då de var ovanligt saftiga och söta. Väl hemma tog jag direkt fram Niklas Medins Päronporträtt som alltid är min första källa när jag efterforskar ett päron, pga de många och bra bilderna. Även denna gången fanns en sida med bilder på frukter som liknade mina! Efter beskrivningen stod det med liten text inga kända träd…
Då det är lite kaxigt att påstå att man hittat det enda trädet tvekade jag men skickade ändå några bilder till Sven Plasgård i Päronkommittén för att få få mina misstankar bekräftade eller mer troligt avfärdade. Redan nästa vecka snubblade jag över ett till träd av samma sort nu inne i Visby, frukterna var större och finare men exakt samma utseende, saftighet, smak och extremt långa skaft. Senare under veckan kom också Svens svar, han tyckte att de liknade det Epargne som Niklas hittat efter boken skrevs men inget gick såklart att säga säkert från några få bilder. deras order blev att lägga många frukter på kylning och plocka blad och kvistar, vid ett besök senare samma höst kunde vi konstatera att det troligen var Epargne.
Nu i höst så känner päronkommittén till en handfull träd av sorten, merparten på Gotland och Öland.
Kännetecken
Trädet har glest grenverk och är mycket rikgivande, frukten är grön, långsmalt päronformad och med långt böjt skaft som sitter på toppen av frukten eller lite snett på toppen. Vissa solbelysta frukter kan få rödbruna strimmor och fläckar på skalet solsida, men de är oftast helt gröna med ljust rostmönster främst kring skaftet, vid mognad skiftar färgen svagt mot gröngul- och frukten är som godast strax innan färgskiftningen (se bild). smaken är sötsyrlig och extremt saftig.
Mognaden inträffar från första veckan i augusti och är rätt utdragen, de sista goda frukterna plockade jag den 1 september. Detta är betydligt tidigare än Eneroth beskriver då de på 1860-talet mognade först i mitten av september, men varmare klimat har så klart förändrat mognadstiden för många sorter.
Lagring
Namnet sparpäron antyder att sorten skulle gå lagra men det är inte min erfarenhet men 1-3 veckor i kyl går bra, och är mycket för ett så tidigt päron. Jag tycker lagring är onödigt för en sort som denna med utdragen mognadstid, då du kan äta perfekt mogen frukt under tre veckor direkt från trädet.
Eneroths erfarenheter på 1800-talet var att trädet var känsligt på vintern och lätt fick skorvangrepp. Alla träd jag känner till är rejält gamla men friska, rikgivande och har inga problem med frostskador eller skorv, tiderna ändras och jag tror sorten skulle ge fina frukter även i zon 3 speciellt som spaljerad. Ympning på kvittengrundstam är möjligt enligt Eneroth även om trädet växer bättre på fröstam.
Om Aron Johansson:
Aron Johansson är slöjdläraren från Norrbotten som blev gotlänning och via päronträden trillat djupt ner i det pomologiska kaninhålet. kanske mer känd som sitt alter ego “Bärfisen” där han driver en mindre plantskola med fokus på äldre kultursorter av äpplen, plommon, udda päron samt fikon. han är även medlem av Sveriges pomologiska sällskaps Päronkommitté.
Facebook: Bärfisen Plantskola