Gästbloggare: Anders Grenstedt
Juglans ailantifolia var. cordiformis ’Kalmar’
Det stora och breda trädet ger ett nästan tropiskt intryck med sitt parbladiga lövverk. För tjugo år sedan visste jag inte tillräckligt om dess krav och de två ympade plantorna, av namnsorterna ´Kalmar´och ´Imshu´, planterades på alltför torra platser.
Den sistnämnda, som erbjöds sämsta platsen, har inte bildat nötter i sin misär, men bidrar med pollen vilket är bra men inte helt nödvändigt, för ´Kalmar´ får en del nötter på egen hand. I denna artikel handlar det om just denna namnsort eftersom det är den jag har egen erfarenhet av. Andra namnsorter kan avvika i fråga om härdighet och annat.
Trivs varmt och väldränerat
När jag planterade trädet kunde ingen berätta för mig om det var härdigt nog och om det någonsin skulle ge nötter så långt upp i landet. Det är Upplandskusten i zon III. Ideala platsen torde vara en varm, väldränerad sluttning i lä med tillgänglig fukt under hela sommaren. Jag brukar få vattna ett par gånger var sommar för att nötterna ska utvecklas bra. Kärnorna kan bli lite halvt skrumpna annars. Växtplatsen tillförs varje år organiskt material i form av krattade löv, flisade lövade kvistar, halvförmultnade grenar, mm.
Mild smak
På marken kan höljet lätt lossa under sulan på en fot som rullas över. De kan också samlas i en hög där det gröna höljet svartnar och bryts ner. Handskar är ett måste vid hantering av höljet eftersom den bruna färgen är påtaglig och långvarig, kan användas vid växtfärgning. Vid sådd är det bra att veta att avkomman som regel blir en återgång till den vilda japanska valnöten. Den är mycket svårare att knäcka och har inte heller hjärtformen. Finns gott om plats så de flesta träd kan tas bort när de visat resultat, är det däremot en god idé, speciellt om pollengivaren är en bra namnsort.
Smaken är mild och saknar den lite bittra smak som vanliga valnötter, Juglans regia, kan ha. Lättast att få ut nöten hel är att ställa den med spetsen uppåt på en stadig stor sten och slå lätt på spetsen med en hammare. Extra bra har det gått innan nötterna torkat.
Den bästa smaken utvecklas över tid
Hållbarheten har jag inte testat. En av anledningar att odla nötter är för mig att få dem färska. Läste hos Red Fern Farm att den bästa smaken utvecklas efter fem till åtta år. Om det stämmer är det ju fantastiskt att kunna lagra så länge. Hade bara två nötter kvar från förra årets skörd som legat i varm lägenhet. De smakade utmärkt, med lite mer karaktär än de färska. Nu litar jag inte helt på enbart smaksinnet. För att sätta i system att lagra nötterna många år skulle jag vilja vara säker på att de inte blir ohälsosamma.
Tips för den som vill veta mer:
Det finns mycket att söka på nätet, främst i Kanada och USA där de odlas mest.
Nötodlarens handbok, Philipp Weiss
Om Anders Grenstedt
Anders Grenstedt har fritidsodlat hela sitt liv. Utbildning i arkitektur vid Chalmers, KTH samt Kunstakademiets Arkitektskole, landskapsarkitektur, kulturmarksskötsel, Nötodling vid Höör folkhögskola, föredragshållare om förökning och beskärning vid Väddö folkhögskola.
