Gästbloggare: Per Axell
Malus domestica ’Grågylling’
Jag hade påbörjat mitt första jobb som nyexaminerad trädgårdsmästare med en anställning på Wiks slott utanför Uppsala. Vår lilla nybildade familj letade bostad i närheten, och genom tur och kontakter fick vi tillträde till ett torp bara några kilometer från Wik. Som den fruktträdsintresserade jag var började jag kolla äppelträden i trädgården.
Mina pomologiska kunskaper var då för trettio år sedan tämligen anspråkslösa, men Melonäpplet, Transparente Blanche, Sävstaholm och Coxs Pomona lyckades jag i alla fall sortbestämma. Ett träd gick jag dock bet på, det låg helt utanför mitt dåtida tämligen blygsamma referensområde.
En av våra äldsta sorter
Görel Kristina Näslund och hennes man Gullmar Henäng kom på besök i ett annat ärende, och jag passade då naturligtvis på att valla ut dem i trädgården mot det gäckande äppelträdet. Grågylling kunde de snabbt konstatera att sorten var. Jag tyckte att namnet var så vackert och fantasieggande. Äpplen kan ha både poetiska och lustiga namn, som Rosenhäger och Gubbäpple, men denna kombination av Grå och Gyllen gäckade min fantasi och jag anade historiens vingslag.
Mycket riktigt är Grågylling en av våra äldsta sorter, och den har således haft många hundra år på sig att sprida avkomma. Genom DNA- analys kan vi nu reda ut vilka föräldrarna är till våra äppelsorter är, vilket är mycket intressant. Så när jag tar del av Jonas Skytte af Sätra, Inger Hjalmarsson, Larisa Garkava-Gustavssons arbete på SLU ser jag mycket fascinerande uppgifter, hur Grågylling dyker upp som den ena av föräldrarna till ett flertal sorter.
Goda kärnsådder
Således på ett gods i Sörmland i slutet av 1600-talet växte ett Grågylling-träd. En pollinerande insekt kom med pollen från ett Vit Astrakan (eller om det var tvärt om), vilket resulterade i frukt. Någon kastade en äppelskrutt och en kärna grodde till ett träd. Man upptäckte att denna kärnsådd hade fantastiskt goda och vackra äpplen, och eftersom detta utspelade sig på Åkerö gods döpte man således sorten till Åkerö. Så blev kanske vårt mest älskade och välkända äpple till. Samma sak hände på ett slott söder om Enköping. Grågylling och Vit Astrakan korsade sig, men där blev det något helt annat. Slottet heter Grönsöö slott och sorten döptes således till Grönsöäpplet.
Jag ser även att samma korsning har gett upp hov till den mindre kända sorten Sandbergs Röda. Detta är det som är så fascinerande med äpplen att den oändliga mängden av olika genetiska kombinationer har gett upphov till den mängd sorter som vi har tillgång till idag.
Många synonyma namn
Som med många äldre sorter har det funnits en mängd synonyma namn i omlopp, som Vintergylling, Vinterastrakan, Svensk Vinterpostof, Vinterrosenäpple och Non Pareil. Eneroth ville kalla den för ”Svensk vinterpostof”, det blev aldrig populärt utan det slutliga namnet blev Grågylling.
De äldre sorterna har dessutom haft tid på sig att utveckla olika former, som Grågylling från Skokloster, som har en mer mörkare röd täckfärg.
Mognar i slutet av september, håller till november
Grågylling mognar i slutet av september och håller till november. När september övergår till oktober ser jag fram emot att sätta tänderna i ett krispigt Grågyllingäpple, som tar vid när de tidiga sorterna har fallit till förgängelsen. Det medelstora svagt rundat stympat koniska äpplet har en smak med en behaglig balans mellan syrlighet och en aning sötma. En av mina absoluta favoriter. Grågylling hade fram till början av 1900-talet stor utbredning i Sverige, framför allt i Mälardalen, men även strax norr om Dalälven. Jag tycker sorten förtjänar en återkomst i våra hemträdgårdar.
Hur har det gått med vårt Grågylling träd då kan man undra? Det står fortfarande kvar, men svårt märkt av kräfta. Det får en försiktig utglesning under torra sommardagar i ett fåfängt hopp om att fördröja förfallet. Att ta ympris från trädet är således uteslutet. Men ett nytt Grågyllingträd står planterat och har nu börjat ge frukt, uppdraget från ris från ett friskt träd.
Om Per Axell:
Jag är trädgårdsmästare, pomolog, illustratör och konstnär och har dessutom ett stort naturintresse som jag försöker integrera med min trädgårdsgärning. Jag bor i Balingsta i närheten av Wiks slott utanför Uppsala där jag delar min tid mellan den egna trädgården, beskärningsuppdrag samt en med tiden allt mer omfattande kursverksamhet.
Jag undervisar beskärning och ympning för eleverna på Enköpings Yrkeshögskola samt håller ymp och beskärningskurser på Wiks slott samt kurser för trädgårdsföreningar och liknande. På Wiks slott ger jag en omfattande fruktträdsutbildning i som innehåller beskärning, ympning och sortkännedom. Just nu har jag avslutat ett uppdrag att illustrera Sveriges Pomologiska Sällskaps nästa skrift som ska handla om spaljéodling av fruktträd. Ett mycket roligt jobb, speciellt med tanke på att jag har påbörjat ett flertalet spaljéer i min egen trädgård.
Hemsida: Hem | Tibbleborg Trädgårdsdesign
Portfolio: Per Axell at Illustratörcentrum
Kurser på Wiks slott: Kalendarium – Wiks slott