Gästbloggare: Sven Plasgård
Pyrus communis ’Furstligt Grönt Taffelpäron’
I Kalmar-trakten är päronsorten Furstligt Grönt Taffelpäron en relativt ovanlig sort. Jag har stött på en handfull träd. Ett träd finns på Ängö i Kalmar, ett i Borgholm och ett växer i en trädgård på södra Öland. Alla växer i privata trädgårdar. Träden är riktigt stora med en pelarformad krona och har mycket kraftiga årsskott. Sorten verkar vanligare i Stockholmstrakten och i Uppsala.
Furstligt Grönt Taffelpäron är ett långskaftat päron med en tydlig dunkel vinröd täckfärg, (vilket de flesta päron inte får), som kontrasteras mot grundfärgens kalla gröna. När det går mot övermognad övergår grundfärgen i gult, vilket också påverkar täckfärgen som blir mer orange. Frukten är avlång med den största bredden på mitten, en form någonstans mellan kägel- och kvittenformad. Få päron har den formen av dagens vanligare sortiment och ger mig en liten känsla av 1700-tal. Ytan är blank och kan putsas upp till skinande.
Mognadstiden brukar vara runt första veckan av september. Frukten har vid den optimala mognadstiden en krispig saftig konsistens med tydlig päronsmak, en svag kryddighet med någon syra.
Högt betyg vid provsmakningar
Det är en sort som alltid får högt betyg vid höstens provsmakningar. Lägg därtill att sorten alltid bär frukt, dvs ingen vartannat-årsbördighet som vissa sorter har, och att det alltid hänger så där lagom mycket frukt på träden på höstarna, sorten behöver i stort sett aldrig gallras, så har du ett mycket odlingsvärt päron. Sorten finns med i Olof Eneroths ”Handbok i Svensk Pomologi” 1864-66 och finns avbildad i färg av fruktillustratören Bertha Wernqvist 1861. Den beskrivs också i Anders Lundströms trädgårdsbok från 1833. Dess historia går tillbaka till första halvan av 1800-talet i Sverige, eventuellt tidigare. Sorten såldes i svenska plantskolor fram till 1950-talet.
Trädet vid Krusenstiernska gården
Fram till för några år sedan växte ett pampigt exemplar på kommunal mark i en gräsyta några meter utanför planket till den byggnadsminnesmärkta trädgården Krusenstiernska gården i Kalmar. När jag skulle besöka trädgården en vinterdag för några år sedan hade trädet sågats ned.
Fyra snabba telefonsamtal gav en bild hur det hela gått till den här gången. Kalmar Vatten AB, ett kommunalt VA-bolag, hade i uppdrag att gräva ner vattenledningar. Trots att de fått info av arbetsledaren inom Kalmars Parkförvaltning att där fanns ett värdefullt träd av en ovanlig päronsort går man emot gängse praxis i kommunen och utan att ta kontakt med parkavdelningen tar man fram motorsågen. När jag ringde var personen som har ansvaret för parkträden i kommunen var han oinformerad om trädfällningen, tillika också parkchefen och arbetsledaren för parkskötseln i aktuellt område.
Vårt pomologiska kulturarv lever farligt
Fjärde samtalet var till projektledaren på Kalmar Vatten som sa att trädet ändå inte skulle överlevt våra grävningar. Frågan är om det finns några gräv-direktiv bredvid befintliga träd i kommunen?
Trädet var i dåligt skick, sa projekt-ledaren. Om så är fallet brukar man tillkalla en arborist eller annan trädkunnig som gör en besiktning av trädets hälsostatus. Om stammen är rötskadad kan ett värdefullt träd kronreduceras för att minska risken för att det blåser omkull vid en storm. Vanligen upprättas då ett besiktningsprotokoll med förslag på åtgärder. Inget sådant genomfördes, utan nu togs motorsågen fram utan att höra med det utbildade parkfolket i kommunen. Kalmar Vatten bedömde saken själv. Vem som tog beslutet är oklart.
Oklara regler
Jag skrev en insändare i Barometern. En journalist på tidningen skrev om händelsen. Det brann till i de kommunala korridorerna. Vi måste ha en annan grävpraxis i staden. Hur ska de olika kommunala förvaltningarna kommunicera med varandra? En gräver för vattenledningar och en sköter träden och de måste väl samspela på något sätt om ett träd står i vägen för grävningarna? Vilka spelregler har VA-chef och park-chef att förhålla sig till? Parkförvaltningen lyckades få trädet värderat enligt den s k Alnarpsmodellen till över 320 000 kr, vilket man krävde Kalmar Vatten på. Någon sorts uppgörelse kom till och idag står ett nytt päronträd på samma gräsyta, dock inget Taffelpäron.
Med denna lilla sorgliga historia vill jag visa på hur farligt vårt pomologiska kulturarv lever. Vi kan aldrig vrida klockan tillbaka, efter att motorsågen varit framme. Jag skulle kunna fylla på med åtskilliga historier på hur stora vackra äppel- eller päronträd fällts pga av någon grävning eller för ny bebyggelse. Träd av den här digniteten har sällan ett rättsligt skydd, det här exemplaret råkade hamna på fel sida av planket.
Vackra vinröda frukter i september
Som pomolog och päroninventerare var just det här trädet en symbol för starten på päronsäsongen. Trädet bar varje höst fina vinröda frukter, vanligtvis helt skorvfria, och var en vacker syn i september-solens ljus. När Furstligt Grönt Taffelpäron mognar då börjar päronsäsongen på allvar. Visst finns det sorter som mognar tidigare, men de flesta är små kortlivade Kanel- och Sockerpäron och så Giffard och Colorée de Juillet, som ätes i slutet av augusti. Men med de stora tunga färgglada Taffelpäronen drar det igång på allvar.
Jag och min päronkollega Joja Geijer åkte ofta förbi trädet med våra stångplockare och fyllde varsin låda av de färgglada frukterna. Tillsammans avnjöts några frukter medan vi diskuterade om Clapps Favorit eller Göteborgs Diamant var mogna än och vilka som kommer sedan…
Sven Plasgård
Pomolog och trädgårdsmästare
Om Sven Plasgård:
Sven Plasgård, pomolog och trädgårdsmästare, driver en plantskola på Öland med inriktning på äldre sorter av fruktträd. I hans trädgård finns Sveriges största samling av päronsorter, ca 150 st, spaljerade i olika former. Den pomologiska verksamheten innefattar också att skriva skötselplaner för historiska trädgårdar, där fruktträd dominerar, samt inventering av fruktträdgårdar, sortbestämning vid olika trädgårdsevenemang under höstarna och kursverksamhet i ämnet. Kontaktperson för Sveriges Pomologiska Sällskaps Päronkommitte’.
Hemsida: www.plasgard.se