Praktisk busksort
De flesta verkar tro att klassiska, italienska vintertomater/långlagringstomater alltid är högväxande sorter med små, spetsiga tomater. Icke. Det finns bra många fler att välja mellan: gula, randiga, gröna, orange, rödorange, röda med mörkare nacke och vissa snyggingar har en annan färg på insidan än utsidan när du skär itu dem… Läckert! Och det finns både större tomater och mindre tomater, och lågväxande plantor och högväxande. Själv har jag fallit pladask för den meterhöga busksorten Fiaschetto.
Liten flaska
Fiaschetto betyder liten flaska på italienska och ger röda, ganska stora, avlånga tomater med en trubbig svag spets. Italiensk, köttig sort som ger stora tomater (för att vara vintersort) som passar extra bra att använda till soltorkade tomater och sås. Sorten har många synonyma namn, bl a Napoli Fiaschetto, Napoli a Fiaschetto och Napoli VF Fiaschetto vilket sannolikt innebär att den kommer från Napoli och eftersom förkortningen VF finns med i ett av namnen så betyder det förmodligen att den är motståndskraftig mot flera olika skadliga svampar, Fusarium och Verticillium som kan orsaka vissnesjuka på tomatplantorna.
Ingen pistillröta
Fiaschetto har åtminstone hittills varit väldigt lättodlad, och har inte drabbats av nån pistillröta alls vilket förvånar mig… Motståndskraften mot svampsjukdomar imponerar. När man odlar som jag gör, utomhus där temperaturen kan variera väldigt och vattenmängden likaså (regnar det, så regnar det) så hjälper det inte alltid att tillföra extra kalk eller mineraler i jorden, och då är pistillrötan ofta ett faktum. Särskilt gamla, klassiska italienska sorter (som kommer från platser som har naturligt mycket mineraler i jorden) verkar vara extra känsliga för pistillröta… Men inte Fiaschetto! En riktig tuffing!
Kanske beror det på att Fiaschetto inte är så himla gammal sort egentligen.. Enligt EUs sortlista är den tillochmed listad som en F1-hybrid (registrerad i Nederländerna) men jag har bara sett den säljas som icke-hybrid hobbyodlare emellan… Sannolikt var den en hybridsort från början som sedan stabiliserats av hobbyodlare i 7 säsonger eller mer.
Perfekt för zon 4
Eftersom jag odlar i zon 4, i kruka och pallkrage (utan växthus) där det periodvis kan blåsa rätt rejält så är jag väldigt förtjust i busktomater. De kräver mindre jobb med uppbindning, behöver inte tjyvas och tomaterna hinner mogna även om sommaren blir kort eller kall. Fastän Fiaschetto är en klassisk, italiensk långlagringstomat så trivs den här i zon 4 och hinner mogna i god tid före frost, den har en utvecklingstid på ca 70 dagar.
Busktomater är helt enkelt både lättskötta och pålitliga, och ger väldigt mycket skörd sin storlek till trots. Fiaschetto ger dessutom ganska stora, goda tomater, perfekta till sås eller att soltorka.
Skörda i tid
Kom ihåg att vintertomater som Fiaschetto ska skördas när klasen är ca 70% mogen, dvs när lite mer än hälften av tomaterna har börjat bli röda. Om du väntar tills att hela klasen blivit röd, så blir hållbarheten sämre, och om du skördar en helgrön klase blir smaken sämre…
Och tänk på att helst ska du skörda en torr och varm dag! Inte alltid så lätt här i Sverige, men om det nu är regnigt och trist brukar jag lyfta in plantan inomhus nån dag före skörd, så den hinner torka upp lite. Superpraktiskt med busktomater då, för det låter sig ju inte göras lika lätt med högväxande sorter… 😉
Det där med definitioner
Piennolo är i folkmun ett samlingsnamn för italienska långlagringstomater men de förekommer även i andra länder, ofta har de fått sitt namn efter orten de kommer ifrån. Traditionellt så kommer just piennolo från Kampanien och Neapel, och vintertomater från Apulien, men tomater som går att långlagra odlas även i andra länder än Italien. Jag har valt att kalla Fiaschetto för en vintertomat eftersom tomaterna är så pass stora och tunga att jag undrar om den klarar att hängas upp som piennolo… Vintertomater är ofta av modell större och brukar därför ofta lagras liggande, på brickor eller fat, men egentligen strikt definitionsmässigt så är alltså Fiaschetto snarare en piennolotomat eftersom den kommer från Neapel (Napoli på italienska). Eller långlagringstomat, för jag har ju inte odlat mina i Italien, utan här hemma på gården. 😉
Smaken då?
Fiaschetto har en ganska ointressant smak som färsktomat tycker jag, den påminner mycket om hur klassiska pastatomater brukar smaka… Inget för färskkonsumtion med andra ord, men i sås lär den här köttiga sorten funka alldeles utmärkt. Kanske blir smaken bättre ju längre den lagras? Det återstår att se…
Hur pass länge Fiaschetto går att lagra vet jag inte än, det ska bli intressant att ta reda på det i vinter. 🙂
