Jag har verkligen haft ovanligt svårt att bestämma mig för en tomatplan iår. Har säkert bläddrat mig igenom tomatfröpärmen en triljard gånger och liksom hoppats att ett tema skulle utkristallisera sig lite av sig självt men så har icke skett… Det finns helt enkelt för mycket att välja bland. Lyxproblem, med andra ord. 😉
Några av de teman jag funderat på är färg (svarta tomater, vita tomater etc) eller region (bara köra spanska sorter, ukrainska, kanadensiska eller tyska) eller funktion (pastasorter, lagring etc) men det har känts lite, tja, enformigt. Men vad skulle vara roligt…? Kanske tema Roliga Namn? Fruktnamn? Tema annorlunda bladverk? Eller tema Vackra Tomater? Sött? Gourmetsorter? Eller tema Roliga Tomater? Fast FINNS det några tråkiga tomater egentligen…?! Tja, nja…
Årets tomatplan 2022: Återbruk
Efter en hel del velande fram och tillbaka har jag bestämt mig för att köra tema återbruk: Jag kör helt enkelt främst på det som redan finns hemma. Återanvänder egenodlat frö, går med i frökedja eller lånar gratis från fröbibliotek. Försöker odla så billigt som möjligt. Tomatfröpärmen är ju redan full till bristningsgränsen ändå och visst finns det fortfarande många sorter där som jag inte hunnit prova eller som jag helt enkelt aldrig hann fota eller skriva nåt om. 😉
Min strategi: 7 kategorier
Vilka sorter jag väljer (och antal plantor det blir) är olika från år till år, men strategin och de sju kategorierna är detsamma:
- Tidigt (inkl dvärgbusk)
- Kvantitet
- För-Säkerhets-Skull-Sorter
- Gourmet
- Sött
- Nytt
- Sent/Långlagring.
Dvärgbusk + Tidiga Tomater
För så tidig skörd som möjligt. Dvärgbusksorterna sår jag allra först på året, redan i januari i svala växtrummet under tilläggsbelysning (ju tidigare du sår dem ju tidigare ger de ju skörd). Jag älskar dvärgbusktomater! Inte för att de är godast (för det är de inte) utan för att de tar så lite plats och kräver så väldigt lite arbete. Behöver inte tjyvas och väldigt lite stöd så de är så tacksamma att gå bananas på tycker jag. 🙂 Andra tidiga sorter är oftast ryska busksorter med kort utvecklingstid.
Dvärgbusk: Aztek, Candy Berry, Funnyplum Yellow, goda Orange Dream och pålitliga Rejina Red.
Tidiga: Strimmiga snyggingen Maglia Rosa (ca 55 dagar enligt amerikansk källa) och en av Åke Truedssons tidiga favoriter Outdoor Girl.
Kvantitet
Pålitliga busksorter som inte blåser sönder (men som kanske inte alltid är så spännande varken visuellt eller smakmässigt) brukar jag köra i pallkragsodlingen och sen fylla frysen med. De är perfekta att göra krossade tomater av. Om jag har fullt upp på hösten så delar jag tomaterna i mindre bitar och fryser in i urdiskade mjölkpaket inför vintern så får tomatkross/såskokandet vänta till i vinter istället. När jag har mer tid.
Ida Gold ville inte alls förra året så den provar jag igen. Och så Matina och Russian Oxheart får det bli, samtliga både tidiga och produktiva. Fast Russian Oxheart är högväxande så just den får väl hamna i ett annat, mindre blåsigt läge.
För säkerhets-skull sort
Om sommaren blir kall så är det skönt att gardera sig med lite tåligare sorter. Eller om, gud förbjude, potatisbladmöglet skulle göra entré (men jag har klarat mig hittills). Jag vill helst odla iallafall nån motståndskraftig/resistent sort à la paraplyprincipen, du vet. 😉
Buskpastasorten Kibits som verkar vara tålig mot flera sjukdomar, ryska tidiga Irishka som tål bladmögel och Sapporo som är en högväxande rysk produktiv cocktailsort som ger skörd länge med viss svampangreppsresistens.
Gourmet
Riktiga gourmetsorter är såna som inte bara smakar klassisk tomat utan snarare har en pikant, lite ”extra”smak… Det kan vara en rökighet, en fruktighet, umami eller sälta… Tyvärr har såna sorter ofta lång utvecklingstid och skulle därför egentligen behöva odlas i växthus här hos mig i zon 4, men några plantor brukar jag ändå unna mig i lyxläget vid ladugårdsväggen. Om sommaren blir bra brukar det löna sig.
Altai Honey blir ca 1,5 m hög och ger röda bifftomater med honungskaramellig smak, Nyagous blir ungefär lika hög och ger rödsvarta tomater med lite rökig smak (65 dagar). Hawaiian Pineapple borde jag ha folkvett att låta bli eftersom den har så pass lång utvecklingstid men jag chansar och hoppas på en riktigt varm och lång sommar… Kanske hamnar nån planta hemma hos päronen också, de bor ju i en varmare zon. Och så nån enstaka härlig planta Apricot Brandywine. Just gyllene gulorange och bruna/svartröda tomater brukar ofta vinna i smaktester och jag förstår varför… Jag är verkligen väldigt förtjust i dem men eftersom jag odlar utan växthus så är sorter som har en utvecklingstid på mer än 75 dagar alltid en chansning här i zon 4. Så håll tummarna för mig!
Sött
Black Opal var så himla dundergod förra säsongen så den får hänga med iår också… Det blir också Mexican Honey som ger härligt långa klasar och Orange Sweet Cherry som ger skörd länge och är motståndskraftig mot svamp. Jag tycker att det är kul att kunna ställa fram en skål med godistomater i flera färger så därför har jag medvetet försökt att välja fler färger än bara klassiskt röda.
Nytt
Belaya Sosulka (om jag får tag på frö) och White Bush får det bli. Och så Vorlon (en rödsvart tomat som egentligen har liiite för lång utvecklingstid för mitt läge men jag kunde inte motstå namnet, är ju ett stort fan av Babylon 5). White Bush fick jag av Ätliga Trädgården-Anette som lovordat både växtsätt och smak så det ska bli väldigt kul att prova den för första gången. Belaya Sosulka är en högväxande, produktiv pastasort från Ukraina som egentligen är snäppet för sen för mina nerver men om jag sätter plantan i det lyxigaste läget så borde det gå ändå.
Sent/Långlagring
Efter en hel del velande har jag bestämt mig för Bombeta, Serendipity och Son Gil. Kanske experimenterar jag lite till med Ponderosa… Jag tycker att Ponderosa är en lite lömsk sort: den blir väldigt god ibland och betydligt mindre god andra somrar. Än har jag inte riktigt lyckats begripa vad det beror på (läge, skötsel och gödselval har varit samma och konstigt nog blev smaken sämst den varmaste sommaren) så jag provar vidare… Riktigt hållbar har den konsekvent varit här hos mig iallafall. Alltid något.
Handen på hjärtat
Med handen på hjärtat så blir det ju a l l t i d fler tomatsorter än så. Listan ovan är de högprioriterade sorterna, de som sås först och verkligen tas om hand. Dvärgbusksorterna sår jag senast i januari, i februari drar jag igång busktomaterna och sen i mars de högväxande sorterna. Och sen ballar såddandet ur som vanligt och jag lyckas liksom inte hejda mig… Sedan är tomatskogen inomhus återigen ett faktum. Men traditioner är ju till för att hållas, eller hur? 😉
Har du odlat nån av de sorter jag kör iår? Hur gick det?
Kommentera gärna och berätta! 🙂