-Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för Cramers Blommor och Wexthuset–
Den som odlar sparris får också odla sitt tålamod…
För det gäller att vänta några år innan du kan börja skörda din sparris, helst 2-3 år så att plantan hinner etablera sig ordentligt. Helst ska den växa i soligt väldränerat läge och vattna noga första planteringsåret. Kom ihåg att gödsla också, och då inte bara med kväve utan även med fosfor och kalium.
Skörda gör man fram från vår till midsommar, sen får man vackert vänta till nästa vår igen.
Hane, hona eller både och…?
Det där med sparris och genetik är verkligen inte helt lätt att förstå sig på… Vanligtvis är sparris tvåbyggare (dvs hanblommorna och honblommorna sitter på olika individer) men det finns också flera naturliga olika blandformer, den kan t ex också vara andromonoik/androhermafrodit vilket innebär att en hanklon kan bilda honblommor senare på samma säsong.
Sparris kan förökas både vegetativt och som frö, alla moderna sorter är i princip att betrakta som F1-hybrid. Även 100% hanhybrider som inte sätter bär kan blomma.
Hellre hanar
Som odlare är det ju oftare honplantor vi vill ha för att få skörda så mycket som möjligt men när det handlar om just sparris så är det tvärtom hanklonerna som är mest populära i odling eftersom de ger större skörd, ibland dubbelt så mycket jämfört med honplantor. Honplantorna bildar frö, vilket kräver mycket energi, och därför blir avkastningen lägre men vissa menar att de har en godare, mjällare smak.
Både han- och honkloner kan blomma men det är honklonerna som bildar frö (även om det finns undantag, en del hankloner kan ge bär, ibland bara i undantagsfall vissa år).
Sortguide: Sparris
De vanligaste sorterna som brukar vara hyfsat lätt att få tag på är markerade med ***. De sorter som jag bedömer som mest intressanta och odlingsvärda är markerade i fetstil. Med reservation för eventuella felskrivningar. Alla namnsorter som slutar på -lim kommer från Nederländerna.
Amerikansk Jättesparris – se Conovers Colossal
Argenteuil /Early Argenteuil /Argenteuil Hâtive – Gammal fransk kulturarvssort från 1700-talet som går fint att odla både som klassisk grön sparris och som kupad vit sparris. Får ibland lila skott och gröna stjälkar men den lila färgen varierar och ibland blir plantorna mer eller mindre violetta. Finns fortfarande att köpa som frö av enstaka svenska fröfirmor. Argenteuil beskrivs ge skörd redan andra året efter sådd (imponerande eftersom de flesta andra sorter får du vänta på i minst tre år från sådd). Döpt efter en ort utanför Paris där man förr odlade och förädlade sparris.
Ariane F1*** – En äldre sort som ger mellantjocka stänglar medeltidigt på sparrissäsongen. Beskrivs som nån slags blandhybrid vilket innebär att den kan utveckla en del röda bär till hösten. Finns ofta att köpa som frö, då märkt som F1 hybrid, hos större återförsäljare som köper in från engelsk fröfirma. Stabil och tålig sort. Köp Ariane F1 hos Wexthuset
Aspalim F1 – En medeltidig grön sort från Nederländerna som passar bra för odling av traditionell grön sparris i norra delarna av Europa. Produktiv med bra stjälk- och knoppkvalitet. Ungefär lika tidig som Gijnlim men beskrivs ha bättre knoppkvalitet och ger mer enhetlig skörd. Köp Aspalim F1 hos Wexthuset
Avalim – En manlig hanhybrid från Nederländerna som ger skörd tidigt med bra skott-kvalitet som får rätt tjocka stjälkar, passar bra för odling av både grön och vit sparris. Populär sort i England och Nederländerna men jag har inte sett den i svenska trädgårdsbutiker sen 2015, kanske är den inte riktigt härdig här i Sverige (den beskrivs ofta trivas i ”moderate climate” på engelskspråkiga sidor).
Bacchus – Tidig, ljusgrön hybridsort utan antocyanin. Svensk återförsäljare rekommenderar 3 plantor per meter. Brukar finnas till salu både som barrot tidig vår och som planta senare på säsongen.
Backlim*** – Intressant sort från Nederländerna, beskrivs som senare sort än Gijnlim. Ger gröna stjälkar och passar bra för odling av både grön och vit sparris. En 100 % hanhybrid som brukar beskrivas som ovanligt god.
Brock Imperial – Tidig hybridsort med bra hållbarhet som klarar transport bra, beskrivs ge skörd ca en vecka tidigare än UC 157. Odlas vanligen som klassisk grön sparris, trivs bäst i hetare klimat än vårt svenska. Motståndskraftig mot sparrisrost.
Bungenäs – (SWE287) Lokalsort från Gotland som samlades in till POM i samband med sparrisuppropet. Från förvaltarbostaden på Bungenäs på norra Gotland. Sen sort med ljust lilabrun färg som får höga stänglar. Hanklon som blommar sent.
Burgundine – Medeltidig, hyfsat produktiv varmt rödrosalila sort som beskrivs som söt i smaken med rätt låg fiberhalt vilket gör att den passar bra att ätas rå. Blir ca 150 cm hög och beskrivs som en till största delen hanhybrid. Säljs av flera engelska fröfirmor, både som frö och som planta.
Conovers Colossal /Conovers Jätte /Amerikansk Jättesparris- Gammal amerikansk så kallad jättesparris som lanserades i New York 1868. Tidig sort med kraftigt växtsätt som små småningom blev ganska vanlig i Sverige, såldes som planta mellan 1870-1958 i handeln men begreppet ’jättesparris’ var omdebatterat och många svenska odlare menade då att det egentligen inte fanns något sådant, det handlade snarare om mycket välodlad sparris som därför utvecklats optimalt.
Crimson Pacific – Hanklon. Ovanlig sort från Nya Zeeland som beskrivs som en tidig och produktiv röd/rödviolett sparris med tjocka stjälkar (enligt svensk återförsäljare är skottens diameter ca 15-22 mm). Smaken beskrivs som söt. Oklart hur pass bra den trivs hos oss i norra Europa.
Cumulus – 100% hanhybrid med bra smak som kan odlas som vit, kupad sparris. Tidig sort med bra knoppkvalitet och hyfsat tjocka stjälkar. Beskrivs passa bra för odling i både centrala och norra Europa. 4 plantor per meter rekommenderas av nederländskt sparrisföretag. Går att odla i både tunnel eller under svart eller vit plast.
Cygnus – 100% hanhybrid som kan odlas som vit, kupad sparris och verkar vara en generellt bra sort med hyfsat tjocka stjälkar OCH hyfsat bra stjälk- och knoppkvalitet. En bra medeltidig allroundsort som beskrivs som en bra sort för odling i norra Europa. 5-6 plantor per meter rekommenderas, kan odlas i tunnel eller under svart eller vit plast. Plantan beskrivs som robust med bra motståndskraft mot bladsjukdomar.
Dansk Jätte /Dansk Kaempe – Gammal dansk kulturarvssort som odlats där i över 100 år. Beskrivs ge kraftiga skott med tunt skal, odlades ofta som vit, kupad sparris och verkar passa extra bra att frysa in. En anspråkslös sort som verkar ha använts en del i danska förädlingsprogram. Sorten såldes fortfarande en bit in på 1960-talet men verkar ha försvunnit från den marknaden nu.
Eda – (SWE296) Lokalsort från släktgården Hallan utanför Mariestad i Västergötland, samlades in till POM i samband med sparrisuppropet. Hanklon med purpurfärgad topp, får senare tätt bladverk och blommar sent.
Ekeberg – (SWE294) Gammal lokalsort från trädgården på Ekebergs Säteri i Närke, den samlades in till POM i samband med sparrisuppropet. Sorten beskrivs som mörkt purpurfärgad i toppen, högvuxen och med gulbruna hanblommor.
Elin – (SWE300) Lokalsort från Kinda, Tidesrum i södra Östergötland, samlades in till POM i samband med sparrisuppropet. Beskrivs som en sen sort med kraftiga skott, honklon som blommar sent. Sorten kan spåras tillbaka till 1930-talet men är sannolikt äldre än så. Användes förr mest som prydnadsgrönt i buketter.
Elna – (SWE282) Lokalsort från Laxmans Åkarp i Skåne, samlades in till POM i samband med sparrisuppropet. Mycket tidig högvuxen sort som ger mellantjocka skott med lilabrun topp och gröna stjälkar. På gården Laxmans Åkarp fanns två sparrissängar kvar med olika sorters sparris i vardera; den ena (äldre) sorten är Elna (kanske anlades den sparrissängen av Sigurds farmor Elna), den andra sorten fick namnet Laxmans Åkarp efter gården.
Engelsk Jätte – se Graysons
Erasmus*** – Vacker medeltidig sort som ger medeltjocka stänglar med låg fiberhalt vilket ger väldigt mjäll och fin sparris både som rå och tillagad. De unga skotten är mer violetta, sen blir själva stammen grön men toppen och fjällen är fortfarande lite violetta tills de gröna plymerna slår ut. Smaken beskrivs som stor och ganska söt. Verkar vara en efterföljare till sorten Burgundy. Enligt svensk återförsäljare är detta den första lite mer lila sorten som ger garanterat enbart hanplantor (dvs inga röda bär till hösten), blir ca 1 m hög och anges som härdighet A, dvs härdig i hela landet om den odlas väldränerat. Köp Erasmus hos Wexthuset
Erfurter Riesen /Erfurter Jätte – Gammal sen, tysk sort som odlades som vit, kupad sparris. Fanns i handeln från 1862-1924 ungefär. Verkar vara ganska lik sorten Braunschweiger.
Erland – (SWE291) Gammal lokalsort från 1700-talsträdgård i Degerhamns kommun på Öland, samlades in till POM i samband med sparrisuppropet. Beskrivs som en sen honklon med spetsiga, lite lätt lila knoppar, får senare höga stänglar.
Frühlim – Nederländsk tidig sort som är 100% manlig hanhybrid, passar bra för odling av vit, kupad sparris. Mycket bra knopp-kvalitet och passar bra för ekologisk odling. Skörden brukar bli som allra bäst om den odlas i mini-tunnlar under plast. Väldränerad, sandig jord är att föredra. Köp Frühlim hos Wexthuset
Frängsäter – (SWE297) Lokalsort från säteriet Frängsäter i i Finspångs kommun i Östergötland, samlades in till POM i samband med sparrisuppropet. Säteriet har anor från 1600-talet och i början av 1900-talet fanns där en handelsträdgård och sparrisplantorna är sannolikt rester från säteriets sparrisodling runt 1890-talet. Beskrivs ge glesa huvuden som först är vita, sedan lite lila. Stängeln blir låg och plantorna beskrivs som små, blommar med ljusa hanblommor.
Gijnlim F1*** – Zon 1-3 (4) Tidig och högproduktiv klassiker från Nederländerna med mycket bra knopp-kvalitet och elegant bladverk, en av de allra vanligaste sorterna i svensk trädgårdshandel. Kan bli ca 150 cm hög och får medeltjocka stänglar, funkar att odla som både grön och vit sparris. Ger större skörd i början av säsongen och har snäppet tunnare stjälkar än en del senare sorter, men ger så pass mycket att den ändå sammantaget brukar ge mer i skördevikt än de lite mer tjockstänglade sorterna. Ca 3-3,5 plantor mer meter brukar ge bra skörd enligt nederländsk sparrisfirma. En 100% hanhybrid som främst ger hanplantor, dvs det blir inga röda bär till hösten. Brukar finnas att få tag på både som fröförökad planta i butik och som barrotad planta tidigt på våren i Sverige.
Gillberga – (SWE286) Gammal lokalsort från Mellangården i Gillberga i närheten av Eskilstuna i Sörmland, samlades in till POM i samband med sparrisuppropet. Sorten kan spåras tillbaka till 1930-talet, sannolikt är den ännu äldre. En mycket sen sort som ger klena skott med honblommor, blir senare mellanhöga stänglar. Användes förr som prydnad, främst i blombuketter. Den odlades också periodvis i rosenrabatten.
Graversfors – (SWE288) Lokalsort från Stens Gård i Östergötland, samlades in till POM i samband med sparrisuppropet. Beskrivs som en mycket tidig hanklon som ger tunna skott med lite lila knoppar, stängeln blir senare hög. Blommorna är gula med purpurfärgad bas.
Graysons /Graysons Jätte /Engelsk Jätte – Engelsk kraftigväxande sort som såldes som jättesparris mellan 1860-1888 men begreppet ’jättesparris’ var omdebatterat och många svenska odlare menade då att det egentligen inte fanns något sådant, det handlade snarare om mycket välodlad sparris som därför utvecklats optimalt.
Grolim – 100% manlig hanhybrid från Nederländerna. Passar särskilt bra för odling av vit, kupad sparris och är känd för att ge väldigt tjocka fina stjälkar, mer än 80% av plantorna i provodling hade en imponerande stjälkdiameter på 16 mm enligt nederländskt sparrisföretag. Grolim beskrivs som mer torktålig än Gijnlim men passar bäst för odling i södra Europa, skörden verkar bli bäst odlad i varmare klimat än det svenska. Passar bra för ekologisk odling. 4,5-6 plantor per meter rekommenderas, med ett planteringsdjup på 18-20 cm.
Guelph Millenium*** – Medeltidig sort som ger mellantjocka och många stänglar. Beskrivs av svensk återförsäljare som en hanhybrid med bra knoppkvalitet. Om du vill kunna äta sparris under lång tid så kombinera gärna den här med Gijnlim, då ger Gijnlim skörd först och sen tar Guelph Millenium vid. Köp Guelph Millenium hos Cramers Blommor
Herkolim – Nederländsk sort, 100% hanhybrid som passar bra för odling av vit, kupad sparris. Mycket bra produktivitet, bra stjälktjocklek och ger dessutom mycket enhetlig skörd. Tål omplantering bättre än vad sparris brukar göra men trivs bäst på väldränerad jord. Passar bra för ekologisk odling, beskrivs vara både produktiv och ge enhetlig skörd. ”The top variety for maximum profit” enligt sparrisföretaget Dekemps hemsida. Köp Herkolim hos Wexthuset
Horburger /Äkta Horburger Jättesparris – Tysk sort som beskrevs som tidig och mör med god smak när den såldes i slutet av 1800-talet i Halmstad.
Huchels Alpha*** – Medeltidig sort som får tjocka stjälkar. Honplanta som får röda bär på hösten. Bra sort för dig som vill odla vit, kupad sparris men kan också odlas som klassisk grön sparris. Enligt svensk återförsäljare blir den ca 100-150 cm hög och anges som härdighet A, dvs härdig i hela landet om den odlas väldränerat. Köp Huchels Alpha hos Cramers Blommor
Häljarp – (NGB8419.3) Gammelsort av sparris, sorten bevaras i fröodling av NordGen som fått sin acession från byn Häljarp i Skåne.
Ida Lea – Amerikansk helgrön hybridsort utan några som helst lila inslag som klarar det heta klimatet i Kalifornien, framtagen av Frank Takatori och Frank Southeres vid University of California. Produktiv sort som är motståndskraftig mot många sjukdomar, odlas som klassisk grön sparris. I USA är ”icke-lila” sorter mest populära eftersom man menar att de är godare/ har mildare smak.
Isie – (SWE290) Lokalsort från Stora Isie utanför Trelleborg i Skåne, som samlades in till POM i samband med sparrisuppropet. Skotten kommer upp sent men sorten blommar tidigt med hanblommor. Purpurfärgad topp med grön stjälk och fjäll med tidigt vita spetsar, ger ganska tunna skott med glest och lågvuxet bladverk.
Javelim – Grön hanhybrid från Nederländerna som passar bra för odling av traditionell grön sparris. Beskrivs som en medeltidig sort med bra knoppkvalitet även vid heta odlingsförhållanden. 4-6 plantor per meter rekommenderas av nederländsk sparrisfirma, med ett planteringsdjup på ca 15-20 cm verkar ge bäst skörderesultat.
Jättesparris – Det finns flera olika historiska sparris-sorter som kallats för det, bl a Conovers Colossal, Graysons Jätte, Äkta Horburger Jättesparris, Öhmans Jättesparris mfl men begreppet ’jättesparris’ var omdebatterat i Sverige på sin tid och många svenska odlare menade att det egentligen inte fanns något sådant, det handlade snarare om mycket välodlad sparris som därför utvecklats optimalt.
K3979 – Sen sort med bra skördevikt, odlas som grön sparris och går bättre i medelhavsklimat. Ej lämplig för ekologisk odling.
Landsjö – (SWE280) Lokalsort från Landsjö Säter i Östergötland, samlades in till POM i samband med sparrisuppropet. Beskrivs som en sen hanklon som ger kraftiga skott och senare bildar höga och luftiga stänglar med gles blomning. Blomman får utvecklade pistiller men verkar inte bilda några bär.
Laxmans Åkarp – (SWE283) Lokalsort från Laxmans Åkarp i Skåne, samlades in till POM i samband med sparrisuppropet, kommer från samma gård som lokalsorten Elna. På gården Laxmans Åkarp fanns två sparrissängar kvar med olika sorters sparris i vardera; den ena (äldre) sorten är Elna (kanske anlades den sparrissängen av Sigurds farmor Elna), den andra sorten fick namnet Laxmans Åkarp efter gården. Laxmans Åkarp beskrivs ge kraftiga skott med lite lätt purpurfärgad topp. Det är tidig hanklon som ibland vissa år kan bilda honblomoor (sk andromonoik klon).
Ljusvattnet – (SWE281) Lokalsort från Ljusvattnet i Burträsk i Västerbotten, samlades in till POM i samband med sparrisuppropet. Beskrivs som en sen honklon som blommar tidigt.
Lunalim – Tidig och högkvalitativ sort från Nederländerna som odlas som grön sparris med bra knoppkvalitet. Passar bra för odling i medelhavsklimat, ej lämplig för ekologisk odling.
Maralim – Smakrik, medeltidig nederländsk hanhybrid med mycket bra knoppkvalitet och bra tjocklek. Går att odla som vit, kupad sparris. Rekommenderas för odling i nordvästra Europa, beskrivs som en pålitlig sort för odling både i tunnel och på friland så länge jorden är väldränerad. 5 plantor per meter rekommenderas av nederländskt sparrisföretag, med ett planteringsdjup på ca 15-25 cm.
Mary Washington*** – Gammal amerikansk kulturarvssort med långa stjälkar som är resistent mot sjukdomen sparrisrost som togs fram vid Department of Agriculture i Concord, Massachussets i USA 1906 och släpptes senare kommersiellt av växtförädlaren dr J.B Norton 1919. Vanlig sort som ofta säljs som frö både av svensk fröfirma och av utländska fröfirmor (verkar ej vara F1-hybrid). Kan odlas både som klassisk grön sparris och som kupad vit. Jag har aldrig sett plantor till salu i handeln av den här sorten, bara frö (fröet hos Mary Washington beskrivs bli lite större än hos många andra sorter). Köp Mary Washington hos Cramers Blommor
Maxlim – Mellantidig sort från Nederländerna som passar bra för odling i södra Europa, dvs varmare klimat än vårt svenska. Går fint att odla som kupad, vit sparris. Beskrivs som produktiv och god med bra knoppkvalitet och ger fin enhetlig skörd.
Millenium – se Guelph Millenium
Mjölnar-Janne – (SWE289) Lokalsort från Ekensberg i Roslagen i Uppland, samlades in till POM i samband med sparrisuppropet. Sorten verkar vara döpt efter donatorn Agnetas morfar Mjölnar-Janne Jansson. Ger kraftiga skott med purpurfärgad topp, sorten är honkönad. Användes förr främst som prydnadsgrönt i buketter.
Pacific Purple – Vackert lila, tidig sort som ger mjäll sparris med ganska söt smak, säljs vanligen som barrotad planta tidigt på våren. Odlas vanligen som klassisk grön ”ovanjords-sparris” och får då vackert lilarosa stjälkar. Beskrivs av svensk återförsäljare som en ovanligt bra lila sparris-sort för nordiskt klimat, ger ca 70% hanplantor och blir ca 1 m hög.
Palmetto – Amerikansk produktiv och motståndskraftig sort som förr odlades som grön sparris, såldes som frö 1890-1907.
Portlim – Grön 100% hanhybrid från Nederländerna, bra för odling av traditionell grön sparris. Stark, robust och produktiv planta som trivs bäst på väldränerad jord men ger skörd även under svårare, hetare planteringsförhållanden. 4 plantor per meter med ett planteringsdjup på 15-20 cm rekommenderas av nederländsk sparrisfirma för bäst skörderesultat. Bra tjocklek på stjälkarna, bra knoppkvalitet och produktiv. Bladverket har bra motståndskraft mot förfulande sjukdomar.
Primaverde – Tidig/medeltidig hanhybrid som används för odling av grön sparris. Stänglarna är ljusgröna med lila knoppar och låg fiberhalt vilket ger väldigt mjäll och fin sparris, funkar fint att äta rå i blandad sallad eller som råkost. Ger många mellantjocka stänglar, produktiv sort. Köp Primaverde hos Cramers Blommor
Prius F1 – Jättetidig 100% hanhybrid, ca 5 dagar tidigare än Gijnlim och Cumulus. Beskrivs som pålitlig, bra sort för odling av vit, kupad sparris i norra Europa. Verkar vara mycket produktiv men det gäller framförallt i början av skördeperioden. Ger fin enhetlig skörd och har bra knoppkvalitet med mellantjocka stjälkar (10% tjockare stjälkar än Gijnlim). Motståndskraftig mot rost men mottaglig för vissa svampsjukdomar. Kan odlas i tunnel eller under plast. 4 plantor per meter rekommenderas av nederländskt sparrisföretag.
Raffaelo*** – Ganska sen hybridsort med kraftiga stänglar och bra knoppkvalitet som funkar fint att odla även i lerjord, bra för ekologisk odling. Går både att odla som grön och vit sparris. Kan planteras ganska tätt, med ca 20 cm avstånd mellan plantorna i raden. Ett nederländskt sparrisföretag rekommenderar 4-6 plantor per meter, går fint att odla under vit plast. Köp Raffaelo hos Cramers Blommor
Rambo – Robusta Rambo kan odlas som både klassisk grön sparris och som kupad, vit sparris. Enligt svensk återförsäljare ger sorten både han- och honplantor och blir ca 175 cm hög. Beskrivs som kraftigväxande och tålig, ger röda bär på hösten. Verkar funka bra att odla även högre upp i svenskt klimat och verkar klara även lerjord. Funkar fint att använda som häck eller i snittblomsodling.
Ramires – Tidig hybridsort som klarar lerjord rätt bra, funkar både att odla för grön och som vit, kupad sparris. Ger kraftiga stänglar och jämn skörd under längre tid, bra för ekologisk odling. Beskrivs som en mycket god sort med friskt bladverk och bra knoppkvalitet.
Rapsody – 100% hanhybrid, populär produktiv sort för odling av vit, kupad sparris. Bra sort om man vill förlänga sparrissäsongen och kunna odla lite senare sparris, då sätts den djupare. 4 plantor per meter rekommenderas. Verkar även klara att odlas i lite tyngre lerjord.
Rodga – (SWE295) Lokalsort från Rodga Herrgård (ett säteri) i Östergötland, samlades in till POM i samband med sparrisuppropet. Verkar ge skott med kraftigt lila huvud och senare en grön, ganska långa täta stänglar med lite hängande växtsätt. Får hanblommor med purpurfärgad bladkant, vissa år kan det bildas enstaka honblommor.
Ruhm von Braunschweig /Glory of Brunswick – Mycket gammal tysk kulturarvssort som fortfarande är populär (om än ovanlig) i Tyskland. Går fortfarande att få tag på som frö i bl a Tyskland och Ukraina. Sorten brukar traditionellt odlas som kupad, vit sparris och smaken beskrivs som fantastiskt mild och god. Blir ca 150 cm hög.
Schneekopf /Snöknoppen /Snöhuvudet – Tysk, sen sort med kraftiga skott som odlades som vit, kupad sparris från 1900-1958.
Sparrislyckan – (SWE435) Gammal lokalsort från ängen Sparrislyckan vid Marstrand, Bohuslän som samlades in till POM i samband med sparrisuppropet. Sorten har plantor av båda könen. Kanske kommer plantorna från den inflytelserika familjen Widells köksträdgård, från gården Halsen vid kanalen Halsen.
Starlim – Tidig sort från Nederländerna som odlas som grön sparris med bra skördevikt. Passar bra för odling i medelhavsklimat, ej lämplig för ekologisk odling.
Stens Gård – (SWE279) Lokalsort från Stens Gård i Östergötland, samlades in till POM i samband med sparrisuppropet. Beskrivs som en sen honklon som blommar hyfsat tidigt och ger jämn bärsättning på hög stängel. Skottens huvud är lilafärgade.
Stjärnvik – (SWE285) Lokalsort från Stjärnviks säteri i Finspångs kommun i Östergötland, samlades in till POM i samband med sparrisuppropet. Sen hanklon som ger grova skott med purpurfärgade huvuden, får så småningom ett ljusgrönt, tätt bladverk.
Sunlim – Grön sort från Nederländerna som odlas som grön sparris och ger skörd i mitten av sparris-säsongen. Pålitlig högkvalitativ sort som passar bra för odling i medelhavsklimat, ej lämplig för ekologisk odling.
UC 157 F2 – Hyfsat gammal sort som introducerades 1978 med bra tolerans mot de flesta sjukdomar som annars kan drabba sparris. Beskrivs av svenska fröfirman Fröbanken som en naturlig korsning. Verkar vanligen odlas om klassisk grön sparris. Jag har bara sett frö till salu, inga plantor.
Vegalim – Sen sort från Nederländerna som odlas som grön sparris. 100% hanhybrid och högkvalitativ sort som passar bra för odling i varmt medelhavsklimat, har bra knoppkvalitet trots odling i hetta. Ej lämplig för ekologisk odling.
Vitalim – 100% hanhybrid från Nederländerna som beskrivs som både mycket god, mycket tidig och mycket produktiv, passar bra för odling av vit, kupad sparris. Trivs bäst odlad i varmt medelhavsklimat i väldränerad jord. 4 plantor per meter rekommenderas, med ett planteringsdjup på 16-20 cm. Är tålig mot många trista sjukdomar och har ett vackert, väldigt upprättväxande bladverk. Passar för ekologisk odling i varmare klimat än vårt svenska.
Wäsbysparris /Wäsby /Wäsbysparrisen – En av sorterna som samlades in till POM i sparrisuppropet. Har odlats i Eriksbergstrakten och i närheten av Julita på Wäsby gård, förr mest som prydnadsväxt. Tidig sort som ger kraftiga skott, stängeln blir senare 2 m hög. Toppen är vackert lila, stjälken grönare. En hanklon som är andromonoik/androhermafrodit, dvs den sätter även honblommor lite längre fram på säsongen. Går att spåra till 1904 och 1888, men sorten är säkert ännu äldre än så. Läs mer om Wäsbysparrisen här.
Xenolim F1 – Mycket produktiv grön sort från Nederländerna med mycket bra knoppkvalitet. 100% hanhybrid och har heller inga antocyaniner. Bra för produktion av traditionellt grön sparris. Beskrivs dessutom som tålig mot många trista sjukdomar vilket nästan garanterar vackert bladverk.
Öhmans Jätte – En kraftigväxande sparris, så kallad jättesparris, som förädlats av Öhman själv (påstod han själv åtminstone) sen 1814, såldes som planta 1855-1908.
Och så ännu fler…
Som vanligt har jag hittat långt fler (även äldre) sortnamn men tyvärr har det inte funnits mycket information om dem: Battersea, Boonlim, Fantasy, Tikki mfl. Om du har mer information om någon sort så kommentera gärna det här blogginlägget och berätta. 🙂
Härdighet?
Det vore roligt att få reda på vad sparris har för slags härdighet egentligen… Ofta anges härdighet A (dvs härdig i hela landet) så länge den odlas väldränerat men jag undrar om det bara gäller vissa sorter eller sparris i allmänhet. Odlar du sparris? Kommentera gärna inlägget och berätta:
1, Var i landet du odlar, dvs i vilken växtzon
2, Hur du odlar: friland, pallkrage, annat
3, Vilken/vilka sorter? (om du vet)
Källor i urval:
boken Kulturarvsväxter för framtidens mångfald av Else-Marie K. Strese & Erik de Vahl 1:a upplagan (2018)
https://fröbanken.se/sok/sparris
www.skanesparris.se/sparrisplantor
Tillväxt i svensk sparrisproduktion
https://www.dekemp.nl/en/aspergeplanten/rassen/groene-rassen
https://www.dekemp.nl/en/aspergeplanten/rassen/witte-rassen
https://en.limgroup.eu/asparagus
https://www.nasetsgrona.se/?p=29796
Åkersberga Växtförsäljning om Erasmus
https://www.nordgen.org/ngdoc/nordgen/nordiskegenressurser-08-skand.pdf
https://www.rareseeds.com/blog/post/asparagus:-cultivating-the-wild
Odlar sparris på min kolonilott i Umeå. Har 2 sorter, båda köpta fr skåne, varav en är av sorten Rambo. Plantorna är åtminstone 20 år gamla. Har ca 12- 15 st. Tycker att under årens lopp så har det varit en viss form av självsådd.
Hur kan man se skillnad på sparriskronor från Vitalim och Vegalim?
Intressant fråga, jag vet inte. Men generellt så tycker jag att det är svårt att se skillnad på sparrissorter i största allmänhet så sannolikt är det svårt att se skillnad på Vitalim och Vegalim.