Det är verkligen fascinerande hur pass lite information det finns om gamla lagringssorter på nätet, trots att de har hängt med ett bra tag… Son Gil är just en sån sort.
Många verkar ju tro att alla lagringstomater alltid kommer från Italien och är små, droppformade med spets. Icke. Det finns lagringstomater från alla möjliga andra länder och i alla möjliga färger och former… Som spanska Son Gil t ex. 🙂
Bra sort men ingen smakfavorit
Son Gil är en högväxande sort som behöver tjyvas och kommer från Xisco, Sant Joan, Mallorca i Spanien (enligt vissa källor är det en katalansk sort men jag får inte riktigt ihop om det stämmer rent kartmässigt). Tomaterna är ganska stora (för att vara lagringstomater), och runda med rosarött skal och ljusare nacke. Skalet är ganska tjockt och smaken är helt ok. Vissa somrar blir de sötare men jag skulle inte kalla detta för en klassiskt söt tomat (den kommer t ex inte i närheten rent smakmässigt av KP eller Vesuvio Giallo) men är ändå en helt ok standardtomat vintertid i matlagningen.
Sorten har en utvecklingstid på ca 80 dagar och själva tomatfrukten går att lagra ca 5 månader. Tomaterna beskrivs omväxlande som rosa, röda eller rosaröda och det stämmer faktiskt, eftersom det beror på när i mognadsfasen du skördat. Fullmogna tomater är rödare men vill du lagra dem länge så gäller det att du skördar dem som mer halvmogna.
Lagra på bricka
Jag tycker att Son Gil blir bäst att lagra luftigt på bricka, stort fat eller i äggkartonger… Att alla lagringstomater ska hängas upp i klase tycker jag man kan ta med en rejäl nypa (eller näve) salt. Det där med upphängning gäller framförallt tomater av mindre storlek, för större tomatfrukter brukar oftast lossna från kvisten, dratta ner i golvet och gå sönder så skit i den trendiga upphängnings-skrytfaktorn och lägg dem luftigt på ett stort fat istället. Det är också snyggt. Definitivt snyggare än trasiga tomater på golvet iallafall. 😉
Storleken på Son Gil-tomaterna kan variera väldigt, även på en och samma planta. Och man brukar ju säga att lagringstomater ska skördas klasvis, dvs att man knipsar av (och bladar av) hela grenen när ungefär halva klasen är mogen men Son Gil ger inte så stora klasar så jag brukar skörda av dem en och en istället. Tänk på att låta bladrosetten sitta kvar på tomaten, då håller den längre. Eller så kan du plocka av bara de största tomaterna och försöka hänga upp resten av de mindre.
Bäst i växthus
Jag har testat att odla Son Gil på lite olika ställen i trädgården och bäst har de blivit vid tomatväggen, dvs lyxiga ladugårdsväggen, som krukodlad i skyddat soligt och varmt söderläge. Sannolikt blir den alltså bäst i växthus (särskilt med tanke på utvecklingstiden).
I det blåsiga läget i pallkragsodlingen blev Son Gil jättetrist i smaken, likadant på friland, så växthusodling eller odling vid ”växthusliknande förhållanden” rekommenderas. För blåsigt soligt länge finns det många andra tomatsorter som funkar fint, men just Son Gil gör det inte.
En film där jag provsmakar lagringstomaterna ovan (inklusive Son Gil) hittar du här.
Kombinera klokt
Tycker jag att Son Gil är en toppensort? Nej, inte på egen hand, men den är bra att kombinera med andra lagringssorter. Om du vill kunna äta egna färska tomater året runt, även vintertid, så odla inte bara massa plantor av en endaste lagringssort… Kombinera istället flera olika lagringstomater, med olika egenskaper.
T ex en med lite kortare lagringsmöjligheter, en som lagrar lite längre och en som lagrar JÄTTElänge. Eller en supergod, en superproduktiv och en supertålig. Ingen lagringssort är bäst på allt samtidigt så det gäller att kombinera klokt. 🙂
Källor i urval:
https://merakiseeds.com/son-gil-longkeeper-tomato
https://www.sneckenstrom.se/fron/tomat/roda-tomater/penjar-son-gil.html
https://botiga.lesrefardes.coop/es/tomates-de-colgar/146-tomate-de-colgar-son-gil.html