Det finns fullt med ”halvbra” tomatsorter som kanske inte är sådär superfantastiska, men som jag ändå odlar lite då och då. Firecracker är en sån.🙂
Firecracker har hängt med ett bra tag, sen början av 2000-talet ungefär (vilket är rätt länge för att vara en F1-hybrid). Ursprungligen såldes den som F1-hybrid men numera har den stabiliserats och säljs även hobbyodlare emellan som ickehybrid. Det är en ampelsort som ger vackert röda tomater med orange stripor. Tomaterna är ovala med en lite trubbig spets, en tomat väger ca 35-40 g. Om du hellre vill ha den som tidig F1-hybrid så finns den fortfarande att få tag på hos svenska återförsäljare, då med en utvecklingstid på ca 65 dagar (och då mognar den mycket snabbare och är lite mer produktiv). Jag föredrar ändå icke-hybridversionen eftersom jag vill kunna odla den många gånger och helst vill slippa att köpa nytt tomatfrö varje år.
Och jag gillar Firecracker! Jag odlar den lite då och då. Mest inomhus på vintern och tidig vår. Det är en kulsnygg ampelsort som är helt ok. Inte mer. Den är inte supergod. Inte superproduktiv. Inte supertidig. Bara kulsnygg och helt ok. Ger större tomatfrukter än dvärgbuskplantorna iallafall. Och det räcker såhär års när jag tröttnat på de röda runda pyttetomaterna och längtar efter nåt lite roligare. 😄😄😄
Vilken sort är bäst?
Ofta får jag frågan om ”vilken sort som är bäst”? Vilken dvärgbusktomat är bäst? Vilken ampeltomat är bäst? Vilken persika är bäst? Vilken jordgubbe är bäst? Osv… Den frågan är omöjlig att svara på, för det beror snarare på DIG som frågar, vad du har för behov och preferenser, än på sorten. Vad DU har för syfte med din odling. Var DU odlar och HUR du odlar. 🙂
Ingen sort är bäst på allt samtidigt, därför kombinerar jag sorter som kompletterar varann.
Firecracker är t ex en ganska intetsägande ampeltomat. Snygg, absolut. Men inte superfantastisk på nåt särskilt. Men såhär års när jag mest får skörd av dvärgbusksorter med pluttesmå tomater så blir den fantastisk eftersom den, jämf med de andra, ger tomater av lite bättre storlek. Och så snyggare, förstås. 😁 Det hänger alltså inte bara på sorten. Det hänger på sammanhanget. På mina behov. Hur jag odlar och var. Därför gillar jag den skarpt just nu. Men i sommar när utomhusodlingen är i full gång så har jag garanterat andra favoriter…😄😄😄
Hängande växtsätt
För att vara ampelsort så är inte grenarna särskilt långa på Firecracker… Jag odlar den gärna på en stadig piedestal eftersom den har ett lite halvkompakt, brett växtsätt. Särskilt vacker är den inte, eftersom växtsättet är rätt ojämnt, men tomaterna är snygga iallafall. Plantan kan behöva balanseras om den odlas i ampel men den funkar även i högre kruka (gärna med tung botten eller sten i botten, så den inte välter). Eftersom det är en ampelsort så ska den inte tjyvas men jag brukar försöka stötta grenarna iallafall litegrann, särskilt när de tunga tomaterna börjar svälla.
Och du, snåla inte med krukan! Hellre för stor kruka än för liten, både för din skull (så att du hinner vattna) och för plantans skull. Och så att den inte välter förstås. För det är lätt hänt med många tunga tomater…😉
Om tomaten Firecracker
Jag odlar ca 25 tomatsorter varje år, söker alltid finna den mest goda, vackra eller orginella sorten, byter ut ca hälften varje år. Årets favoriter är på delad förstaplats den högväxande Hildegard af Bingen för att den är så tidig, god och rikgivande.
Men döm om min förvåning när Hilgegard får dela förstaplatsen med den lilla ampelsorten Firecracker. Den såddes för att ha på altan i kruka men blev över, jag odlade den därför i växthusets odlingsbädd med en bur runt där jag band upp grenarna. Det blev en mellantidig men lång skörd av fasta fina tomater som aldrig sprack, avlånga, randiga och med riktigt trevlig smak.
Så den blev en keeper men bör bindas upp, tycker jag.