– Innehåller reklam för keramiker @pontushittenkofer i Tierp –
I somras blev det ovanligt lite tomater… Iallafall för att vara jag. 😉 Sjuka föräldrar och husmålning tog så pass mycket tid att odlandet fick stå tillbaka. Och iår behöver vi måla om ladan, dvs tomatväggarna…! Hur ska det då gå med tomatodlingen?! Vilken rysare.
Summan av tomatkardemumman blir alltså att jag sannolikt kommer att komma efter med tomatodlandet en del, och jag kommer garanterat ha färre och sämre odlingsplatser. Men jag vill ju ändå ha en bra tomatskörd, även om ytan nu just detta år blir mer begränsad. Hur ska det lyckas? Mer skörd, fast färre plantor? Jo, antingen genom att välja fler extra tidiga sorter (och det odlar jag ju ändå varje år) eller genom att välja mer produktiva sorter. Och multiflora är faktiskt galet produktiva!
Men många multifloratomater ger fasligt många, men pyttesmå, tomater. Så att enbart odla såna är inget vidare, det gäller att få till en bra balans med andra sorter, som ger mer normalstora tomatfrukter.
Tema 2025: More is more (dvs multiflora & andra hysteriskt produktiva)
Det är sannerligen skillnad på sort och sort, inte minst när det kommer till produktivitet. Visst finns det vissa saker man kan göra som tomatodlare för att manipulera produktiviteten (fler ljustimmar/tillräckligt starka lampor, jämn vattning, hjälpa till med pollineringen genom att ruska plantorna litegrann, regelbundna givor av kaliumgödsel osv) men vissa sorter är helt enkelt mer produktiva än andra. Och då är det förstås enklast att helt enkelt välja såna sorter. Även de kan ju manipuleras till att bli ÄNNU mer produktiva om man vill… 😉
Men jag vill ju absolut inte ha all skörd på en gång! Därför odlar jag tomater strategiskt enligt mina 7 kategorier och planerar för en lång säsong. 🙂
Därför inte bara multiflora
Multifloratomater är mycket produktiva sorter som sätter väldigt många och stora, täta klasar av tomater och en enda klase kan bära så många som 100 tomater. Eller ännu fler! Plantorna är generellt högväxande (men inte alltid) och tomaterna kan variera väldigt i både storlek, färg och form… Många är runda, men det är också vanligt med spetsiga, droppformade eller dadelformade tomater. En del menar att multiflora tomater ska ha täta klasar (så kallad hypertruss) dvs att när de blommar så ska den blommande, blivande ”klas-kvisten” i princip likna en kompakt blomsterbukett.
Multiflorasorter har alltså traditionellt sk hypertrusses, täta klasar. Men det finns ju gott om hysteriskt produktiva tomatsorter som ger hundratals tomater ändå, även om klasarna är luftigare. Och såna satsar jag också gärna på, man måste ju inte välja… 😉 Och problemet med klassiska multiflora är att många såna sorter är sena och småfruktiga, dvs visst får man mycket skörd men den kommer i slutet av säsongen och då får du banne mig plocka pyttetomater som en galning. Så för att få till en produktiv LÅNG säsong för mig här i zon 4 så behöver de kombineras med andra, produktiva men tidiga sorter som ger tomater av lite mer normal storlek. Det där med utvecklingstid är alltså viktigt även för oss tomatodlare! Här hos mig i zon 4 satsar jag därför mest på sorter som har en utvecklingstid på max 75 dagar så att jag kan vara säker på att hinna få mogen skörd i tid.
Lång säsong med 7 kategorier
Genom åren har jag finslipat fram en strategisk tomatplan som passar familjens behov och odlingsförutsättningar toppenbra: Jag försöker applicera samma grundläggande tänk på tomatodlingen som man brukar göra med äppelodling med tidiga sorter, senare sorter, och vintersorter. På så vis har vi färska tomater året runt. 😀 😀 😀
Även om antalet sorter och antalet plantor kan variera från år till år så utgår jag alltid från samma 7 kategorier, för att få en så lång tomat-ätarsäsong som möjligt: Jag vill ha tidiga sorter, kvantitetssorter, för-säkerhets-skull-sorter, söta sorter, gourmetsorter, nya sorter (dvs unna mig att prova helt nya sorter) och så lagringssorter. Så gör jag iår också, men med absolut mest namnsorter och flest plantor i kvantitets-kategorin. Det är framförallt där du hittar ”more is more”-sorterna. Eftersom jag budgetodlar tomater utan växthus i zon 4 så satsar jag främst på sorter med en utvecklingstid på max 75 dagar, men visst slinker det med några senare ”chansnings-sorter” också. Men av de blir det bara enstaka plantor. 😉
Tidiga sorter (Dvärgbusk + ampel)
För så tidig skörd som möjligt. Dvärgbusksorterna sår jag allra först på året, redan i januari i svala växtrummet under tilläggsbelysning (ju tidigare du sår dem ju tidigare ger de ju skörd). Jag älskar dvärgbusktomater eftersom de tar så lite plats och kräver så väldigt lite arbete; behöver inte tjyvas och kräver rätt lite stöd så de är så tacksamma att gå bananas på tycker jag. Ampelsorter vill jag gärna ha några enstaka av, de fyller ut så fint när de hänger på verandan där vi har matbordet sommartid. Så mysigt att bara kunna sträcka ut en hand och plocka på sig några extra tomater till tallriken om man vill. Och lätta att lyfta in om det blir frost nattetid.
DVÄRGBUSK: Balcony Miracle Golden (65 dagar), Krasnaya Shaposhka/Rotkäppchen (tidig), Tigerette Yellow (ca 60 dagar), Golden Hour (65-70 dagar, ny för mig), Jewel Beetle (70 dagar, ny för mig), olika Sweet n Neat (ny för mig, tålig bladmögel osäker hur pass stabil den är verkar vara F1 ursprungligen) och Polarnye (65-70 dagar) som bara blir ca 40 cm hög och sägs ha klassiskt, god tomatsmak trots sin tidighet. Och så superproduktiva Bajaja (65-70 dagar), som egentligen kanske är lite för hög för att klassas som dvärgbusk, snarare busk, men många fröfirmor säljer den som dvärgbusk ändå. Just Bajaja är hysteriskt produktiv, så den blir det lite extra många plantor av tror jag.
AMPEL: Maglia Rosa (70 dagar, behöver rejält stor ampelkruka), Anmore Treasures (50-60 dagar behöver rejält stor ampelkruka), California Druv (65-70 dagar), Whippersnapper (60 dagar).
Kvantitet (Busk + högre Multiflora)
Polar Gem (40-50 dagar) är en riktig toppenbra busksort som jag odlat förr med fint resultat. Det blir också Polar Star (50-60 dagar) i samma serie som även den är framtagen av John Holm i Fairbanks, Alaska . Och så Maskotka (60-65 dagar) som jag odlar återkommande eftersom den är mycket produktiv. Och den polska cherrysorten Pokusa som ger stor skörd i långa klasar (tidig enligt vissa, enligt andra 95 dagar oklart vad som gäller) som jag är väldigt nyfiken på. Och eftersom jag odlat Subarctic Plenty förr med väldigt fint resultat så är jag väldigt förtjust över att kunna prova ännu fler namnsorter i den serien, både Subarctic Cherry (tidig) och Subarctic Maxi (tidig) ska det bli. 😀
Eftersom många av de tidiga busksorterna ger just runda, röda tomater så är det kul att också kunna blanda in liiite annan färg. Därför kör jag också Figiel (65-70 dagar, halvmultiflora) i år igen, den har inte tillräckligt täta klasar/ är inte tillräckligt dunderproduktiv för att kunna kallas multiflora fullt ut men ändå en bra, trevlig tomat som brukar bli god även hos mig som utomhusodlad. Jag kör också multiflorasorten Geranium Kiss (65-70 dagar) som intressant nog beskrivs som indeterminate dwarf med bra resistens mot bladmögel.
Och så multiflorasorten Centiflor Orange (ca 80 dagar så en chansning) men den ger tomater av betydligt pyttigare storlek… Men jag är ändå nyfiken på Centiflor Orange eftersom den verkar vara en korsning av Sungold F1 och Red Centiflor framtagen av Dr. Alan ’Mushroom’ Kapuler och Linda Kapuler på Peace Seeds i Corvallis, Oregon. Han verkar ha myntat termen centiflor (som betyder typ ’hundra blommor’), för att beskriva multifloratomater som ger just jätteklasar (hypertresses /hypertrusses på engelska) så det vore roligt att kunna hylla honom litegrann. Spännande tomatsorter uppstår ju liksom inte bara av sig själv, det ligger ofta hängivet arbete av spännande människor bakom varje namnsort. 😉
För säkerhets-skull sorter
Såna sorter odlar jag som en försäkring, för att vara säker på att få skörd även om det skulle dyka upp elände eller tråkiga tomatsjukdomar i odlingen. Iår blir det bl a dvärgbusksorterna Sweet n Neat Scarlet (60-70 dagar, tålig bladmögel) och Sweet n Neat Yellow (60 dagar, tålig bladmögel) men de odlar jag med viss skepsis, eftersom de kanske verkar vara F1-hybrider ursprungligen så är jag inte säker på om deras resistens följt med i stabliseringen… Och så köldtåliga De Barao Pink (70 dagar), och bladmögelsresistenta pålitliga Koralik (60-65 dagar) och snygga rosalila Märchenglanz (75-80 dagar) som verkar vara tålig även mot bladmögel sent på säsongen. ( + lagringstomaten Donatellina resistent mot tomatmosaikvirus och Merrygold F1 som verkar vara resistent mot svampsjukdomar).
Ännu fler sorter som är resistenta mot bladmögel hittar du här.
Gourmet
Gourmetsorter är såna sorter som smakar MER än ”bara” söt och god tomat… De har en säregen, speciell smak som man nästan kan känna igen i ett blindsmaktest; en rökighet, sälta, fruktighet, bärighet eller umami. Liksom en djupare, mer intressant smak än bara sött. 😉
Iår blir det Brandysweet Plum (75 dagar), tetra cis-lykopentomaten Summer Cider Apricot (ganska sen, inte så produktiv), Merlot (tidig men blir bäst i växthus), Kumato (80 dagar, en chansning, ursprungligen F1hybrid), och tetra cis-lykopentomaten Moonglow (80 dagar, en chansning). Gourmetsorter är ofta ganska sena och inte så produktiva, men ändå härliga att unna sig några enstaka plantor av tycker jag. De brukar jag framförallt njuta av som färska i en matig sallad. Och säkert kan jag inte hålla mig och sår Brandywine Black också… Den är ju så satans god! 😉
Sött
Jag är så himla trött på det slängiga växtsättet hos Sungold F1 så den skippar jag helt framöver, dessutom spricker tomaterna så löjligt lätt så därför provar jag mig vidare och hoppas hitta bättre sorter som passar mitt odlingssätt bättre… Chinese Black Pearl (75-80 dagar) har jag hört mycket gott om från flera olika källor så den vill jag gärna testa här i zon 4, och så Honeycomb F1 (ca 75-80 dagar, börjar ge i juli, lång skördetid) och Merrygold F1 (börjar ge i juli, resistent mot svampsjukdomar även potatisbladmögel enligt en enda källa men trivs bäst i växthus) får det bli. Och storfavoriten Black Opal klarar jag mig inte utan… Det är verkligen väldigt få tomatsorter jag odlar nästan varje år, men den är just en sån. 😀
Många supersöta tomater är ju F1-hybrider tyvärr, vilket innebär att sorten har två föräldrar, så om du tar frö från den så blir inte avkomman exakt likadan… Man kan spara stickling istället (om man inte vill köpa nytt frö) men det ids jag inte… Brukar bli dyrare i elkostnader att hålla den där sticklingen vid liv vintertid än att bara köpa nytt frö. 😉 Så jag brukar försöka hålla F1-hybriderna till ett minimum eftersom jag föredrar att budgetodla mina tomater så billigt som möjligt.
Ännu fler supersöta tomater hittar du här.
Nytt
Bychiy Lob (tidig) beskrivs som en rysk, mycket god bifftomat. Det blir också Ljana Rosovaya (tidig) verkar vara en rysk kompaktväxande busksort som blir ca 1 m hög och pastatomaten Palmiza (80 dagar, en chansning) är en liten rysk orange pastatomat som verkar lagra hyfsat bra, plantan är högväxande och tomaterna ganska små och blir ca 7-12 cm långa. Gitas Friend ska det också bli, och ett gäng nya lagringstomater nedan (Aosta Valley Select, Donatellina och Golden Treasure). 😀
Långlagring
Eftersom Gitas Piennolo (ca 75-80 dagar) är både god och framförallt produktiv så blir det absolut flest plantor av den. 😀 😀 😀 (Och jodå, det är samma Gita som hittat på Gitas tomatbur 😉 ) Borgo Celano (75-80 dagar) är en produktiv, mellanstora röda, vill prova lagringsdugligheten), Can Bogunya (75-80 dagar) vill jag gärna ha eftersom den blir godare som lagrad, de flesta andra lagringssorter brukar tappa i smak, rödorange), Date Fruit Yellow (ca 75 dagar) är en produktiv god favorit som jag odlar återkommande, gula små söta goda), Donatellina (70-75 dagar) är resistent mot tomatmosaikvirus, många små söta röda) och så Tjuchloma (ca 80 dagar) produktiv och god men håller bara till nyår, orange lite större avlång).
Och så Aosta Valley Select (70-75 dagar) och Golden Treasure (75 dagar) mest för att jag är nyfiken på dem… Kanske inte lika produktiva som de andra men ändå kul att prova. Golden Treasure ger lite större tomater på ca 50-80 g, och Aosta Valley Select ger små, nästan jordgubbsformade röda små fasta goda frukter på ca 20 g och det är trevligt att ha lagringstomater av olika storlek. 🙂
Ännu fler lagrings/piennolo/vintertomater hittar du här.
Handen på hjärtat
Med handen på hjärtat så blir det ju a l l t i d fler tomatsorter än så…! Listan ovan är de högprioriterade sorterna, de som sås först och verkligen tas om hand. Dvärgbusksorterna sår jag senast i januari, i februari drar jag igång busktomaterna och sen i mars de högväxande sorterna. Och sen ballar såddandet ur som vanligt och jag lyckas liksom inte hejda mig… Sedan är tomatskogen inomhus återigen ett faktum. Men traditioner är ju till för att hållas, eller hur?
Vad har du för tomatplan eller tema iår???
Kommentera gärna och berätta!
#tomatensdag2025
Det här inlägget är en del av #tomatensdag2025 😀 😀 😀 Temadagen Tomatens- och tomatsåsens dag infaller 9 mars och brukar inte märkas av så mycket i media, men det ändrar vi på nu tycker jag! Tillsammans! 😀 😀 😀 Vill du vara med? Blogga eller gör ett inlägg om tomater på din blogg, FB-sida eller din Instagram och skriv nåt om tomater: tipsa om favoritsorter, odlingshacks eller tomatrecept och använd #tomatensdag2025.
Ännu fler inlägg om tomater på tomatens dag hittar du via #tomatensdag2025