Sortguide: Pastatomater (mer än bara San Marzano)

-Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för Cramers Blommor och Wexthuset-

Klassisk pastatomat

De tomatsorter som har mycket fruktkött, få frön och innehåller mindre vatten (än ”vanliga” tomater) brukar kallas för pastatomater. Oftast är de avlånga i formen eller som lite större modeller av plommontomater. De används traditionellt till just pastasås, och de lämpar sig extra bra till det just för att de innehåller så lite vatten. Då blir pastasåsen snabbt tjock och fin eftersom du inte behöver vänta på att massa vatten ska koka bort.

Pastatomater är allra bäst i matlagning eftersom de är så köttiga, men går ofta fint att använda i sallader också men jag skulle inte beskriva dem som gourmettomater att äta som godis direkt… En del kan vara lite torrare och tristare i köttet att äta färska faktiskt, de kommer bäst till sin rätt i grytor, såser och soppor. Jag vet inte varför vi svenskar är så traditionella just i vår syn på tomater… En pastasås måste inte vara röd. Den kan vara gul eller orange och ändå smaka fantastiskt gott (eller tillochmed ännu godare). Våga prova dig fram med fler sorter än de traditionellt röda och hitta dina egna favoriter! 😀

Flera färger

San Marzano är den mest kända (och hårt marknadsförda) pastatomaten men det finns långt fler. Det går att odla både svarta, vita, gula, orange, rosa, röda och randiga pastatomater för den som vill. Jag vill gärna slå ett extra slag för busksorter, eller tåliga ryska/ukrainska sorter som ofta levererar betydligt bättre i vårt svenska klimat än de italienska. Eller varför inte prova en ovanligt nyttig, orange pastatomat: Orange Roma! Den innehåller det nyttiga lykopenet tetra cis-lykopen som människokroppen kan ta upp lättare än translykopen eftersom det inte behöver värmas upp, perfekt för dig som vill använda färska tomater till att göra gazpacho eller en god köttig salsa. Dessutom är den god, mer lättodlad än klassisk San Marzano. Och vacker!

Nackdelen med San Marzano

San Marzano drabbas tyvärr oftare av pistillröta än andra tomatsorter. Det slipper du oftast om du gödslar med lite kalk (inte för mycket, då påverkas upptaget av andra näringsämnen), vattnar regelbundet och undviker stora temperaturväxlingar. Växthusodling är att föredra eftersom den tar så pass lång tid på sig att mogna, det är dessutom en hyfsat sen sort så det gäller att även odla sitt tålamod. 😉

Om du (som jag) odlar utan växthus så finns det en himla massa andra sorter som passar bättre än just San Marzano, välj hellre tåliga ryska sorter eller tidiga busksorter så att du kan vara säker på att hinna få skörd. 🙂

Bäst med busk

Eftersom jag odlar utan växthus i dubbla pallkragar, på friland och krukor i zon 4 så föredrar jag busksorter; dels för att de faktiskt hinner mogna före frosten kommer men också för att man får så himla mycket tomater på en gång. I vanliga fall, vad gäller andra tomater så tycker jag snarare att det är en fördel att alla tomater inte mognar samtidigt, eftersom jag hellre sprider ut skörden. Men pastatomater är ju torrare i köttet, så de brukar jag inte äta färska ändå. Och det går ju åt ganska mycket tomater när man ska koka tomatsås, så just pastatomater vill jag gärna ha en rejäl mängd av på en och samma gång. Både Health Kick och Fiaschetto är trevliga busksorter som jag varmt kan rekommendera just till sås.

Sortguide: Pastatomater

Det finns såklart ännu fler San Marzano-versioner, men jag har valt att utesluta de minsta cherrysorterna ur listan. Om du (som jag) odlar utan växthus norr om zon 3 så rekommenderar jag varmt att du inte stirrar dig blind på italienska sorter, välj hellre ryska sorter eller tidiga busksorter så att du verkligen hinner få skörd.

De sorter som jag bedömer som mest odlingsvärda är markerade i fetstil (men vissa är bättre som snackstomater än till sås). De sorter som är lättare att få tag på är markerade med ***. Med reservation för eventuella felskrivningar.

• Amish Paste – Egentligen inte en pastatomat eftersom den är så pass saftig (och har många frön) men den används, och marknadsförs, ofta som sådan iallafall. Högväxande sort som ger hjärtformade, stora rosaröda köttiga tomater på 180-350 g /st. Storleken varierar men tomaterna kan bli riktigt stora under rätt förutsättningar, blir bäst odlad i växthus eller i växthuslika förhållanden. Verkar vara en ganska gammal kulturarvssort från Wisconsin, USA med ursprung hos amishfolket i Pennsylvania (där den verkar ha odlats iaf sen 1870-talet). Dök upp 1987 i årsboken hos Seed Savers Exchange (en amerikansk motsvarighet till fröodlarföreningen Sesam, typ). Har en utvecklingstid på ca 85 dagar enligt kanadensisk odlare. Köp Amish Paste hos Wexthuset
• Andine Cornue***/Andine /Des Andes /Cornue des Andes /Andes Horn /Andenhörnchen /Poivron des Andes /Peruvian Horn /Rotes Stierhorn /Rote Banane – Halvhögväxande sort (sk semi-determinate) som ger röda, nästan paprikaliknande avlånga röda tomater i mitten av säsongen. Storleken på tomaterna kan variera väldigt på en och samma planta, mellan 85 g – ca 280 g, ofta anges snittvikt på ca 130 g. Produktiviteten kan variera väldigt mellan olika plantor, så var mycket selektiv med från vilken planta du sparar frö. Dök upp på den svenska marknaden nån gång runt 2013. Översatt till engelska betyder namnet Horn of the Andes (anderna = bergskedja i sydamerika). Beskrivs både som en fransk kulturarvssort och som en av de ursprungliga tomaterna från Anderna. Ibland anges Peru som ursprungsland, men Anderna är en mycket lång bergskedja som sträcker sig över flera länder så det är svårt att göra en sådan avgränsning tycker jag. En populär och trevlig sort, ger få frön.
  
• Arrow /Strelka /Strelka Arrow – Halvbusksort som blir ca 70 cm hög och ger röda, avlånga tomater med större svällande ände med ett väldigt speciellt, säreget utseende. Tomaterna är ca 15 cm långa och väger ca 80-100 g /st, växer i klasar. Verkar vara ganska produktiv, tomaterna beskrivs som delikata och köttiga. Ganska sen sort med en utvecklingstid på ca 80-90 dagar enligt kroatisk fröfirma. Motståndskraftig mot vissa sjukdomar, oklart vilka.
• Auria – Auria är en såndär älskad luring som selekterats olika och därför finns i olika format med samma namn… Auria finns alltså BÅDE som en högväxande sort OCH som en lågväxande dwarf som bara blir ca 70 cm hög så var uppmärksam när du skaffar frö så att du verkligen får det som du vill ha. De verkar dock ha samma ursprung i Ukraina och ger likadana tomater, ca 8-15 cm långa röda, klassiskt fasta pastatomater. Sorten jag odlat är Auria Dwarf som har en utvecklingstid på ca 65 dagar. Jag upplevde den som produktiv och lättodlad, tomaterna är oerhört tacksamma i matlagning om man ska göra sås men inte tillräckligt saftiga för en sallad. Toppentrevlig pastasort som jag gärna odlar igen, den klarade den kalla, regniga skitsommaren 2023 galant och varken sprack, möglade eller fick pistillröta trots kalla nätter och alldeles för mycket regn som spolade ur näringen ur krukan. Den har levererat bra som utomhusodlad i zon 4 vilket imponerar med tanke på att många andra pastasorter som stod bredvid snabbt blev förstörda av samma väderlek (San Marzano, Brown Green Striped Plum mfl).
• Banani – Rysk högväxande kulturarvssort som ger gula, avlånga spetsiga tomater på ca 70 g. Ger skörd i mitten av säsongen.
• Banana Legs /Banana Fingers /Banana legacy /Banana Legs Big Yellow /Banana legs wide yellow /Banana Legs Yellow /Banana Yellow /Banane Jaune /Yellow Banana /Yellow Banana Legacy – Amerikansk sort framtagen av Tom Wagner som dök upp 1984. Ger skörd ganska sent på säsongen, växthusodling verkar vara att föredra. Högväxande planta med delvis buskliknande egenskaper som blir 1,2 m hög eller mer, olika källor beskriver den omväxlande som högväxande eller busk. Ger avlånga, gula tomater med gröna strimmor som senare övergår till mörkgult. Ibland med liten spets, ibland inte (även på samma planta). Smaken beskrivs som söt med fin citruston enligt Tatianas TomatoBase (men den Danska Tomatdatabasen var inte alls imponerade av smaken). Plantan beskrivs omväxlande med potatisblad, ibland med vanligt bladverk så sannolikt är beter den sig ungefär som Brandywine, dvs det varierar inom sorten. Ganska produktiv. Det finns även en helgul version med samma namn som kan bli lite högre, 1-2 m. Båda sorterna är bra. Sannolikt har de varit en och samma sort från början som med tiden har selekterats olika.

  

• Belaya Sosulka /belaya sosul’ka /Sosulka belaya /Сосулька белая /White Icicle – Högväxande pastasort från Ukraina på ca 180 cm som ger vackra vagt avlånga plommonformade, gulvita köttiga pastatomater på ca 80 g /st i långa klasar. Produktiv, en enda planta kan ge 3-5 kg. Tomaterna spricker inte så lätt och mognar ungefär samtidigt med rätt bra hållbarhet, både som plockade och kvar på plantan. Har en utvecklingstid på ca 80 dagar enligt grekisk fröfirma. En av de bästa vita/vitgula tomatsorterna som jag känner till för hobbyodlare. Namnet betyder vit istapp på ryska.
• Benito – Medeltidig sort från Litauen som ger röda, ovala tomater på ca 70 g.
• Bellandine F1 – Högväxande sort, plantan blir ca 150-200 cm hög och med robust växtsätt Ger fasta, röda, dropp/hornformade avlånga tomater med liiite oregelbunden form och trubbig spets. Tomaterna blir ca 200-230 g och har få frön i sig. Verkar inte få pistillröta så lätt. Beskrivs som motståndskraftig och sjukdomsresistent, exakt mot vilka sjukdomar är mer oklart… Eftersom den är en F1hybrid så har den två föräldrar, så om du tar frö från Bellandine F1 så blir inte avkomman exakt likadan. Köp Bellandine F1 hos Wexthuset
• Bellstar – Hyfsat tidig och produktiv kanadensisk sort med en utvecklingstid på ca 70 dagar enligt svensk fröfirma. Beskrivs som en kompaktväxande, stadig busksort som ger röda, runda tomater (beskrivs av vissa källor som jordgubbsformade) på ca 80-100 g styck. Tomaterna har så pass bra smak att de funkar fint även i en sallad.

  

• Black Icicle /Sosulka Chernaya /Tschornaja Sosulka /Чёрная сосулька – Högväxande sort från Ukraina framtagen av Aleksey Kulik. Ger avlånga, tjockväggiga brunröda tomater med spets på ca 5-8 cm som verkar lagra hyfsat bra. Har en utvecklingstid på ca 75 dagar enligt grekisk fröfirma. Har lovordats mycket för sin goda, kraftiga smak och jag kan bara hålla med. Jag är oerhört förtjust i den här tomaten! Den har en fin umamismak och funkar både i sås och att ätas färsk. Tomaterna är stora, köttiga och goda, verkar vara en sort som passar både kockar och hobbyodlare lika bra. Dessutom hyfsat lättodlad; den har levererat bra som utomhusodlad i zon 4 även den trista, regniga sommaren 2023 utan att spricka eller mögla. Ingen pistillröta fick den heller trots för mycket regn som spolade ur näringen ur krukan, vilket imponerar med tanke på att många andra pastasorter som stod bredvid snabbt blev fula och trista av samma väderlek (San Marzano, Brown Green Striped Plum mfl). En riktig toppensort som jag verkligen kan rekommendera!
• Black Plum*** /Prune Noire /Schwarze Pflaume – Delvis högväxande, mycket populär god sort som ger mörkröda, köttiga plommontomater med mörkare nacke. Snarare brunröd än svart i färgen. Många återförsäljare och databaser beskriver den som högväxande, men jag tycker snarare att den är ”mellanhög” eftersom plantan blir ca 1-1,5 m. Storleken på tomaterna kan variera väldigt, från ganska små på 30 g till 80 g eller ännu större. Sorten är resistent mot mjöldagg och har en utvecklingstid på ca 73 dagar enligt svensk fröfirma (men den Danska Tomatdatabasen beskriver den som ganska sen). Ger ofta skörd under ganska lång tid. Gammal sort som kanske kommer från Ryssland, en del spekulerar i om det kan vara samma sort som De Baro en gång i tiden. Många spekulerar i om Black Plum och Chernyi Mavr egentligen är en och samma sort, eftersom de är så pass lika.
• Boxer Rebellion – Intressant busksort framtagen av Tom Wagner som lär gå bra att odla i kruka. En korsning av Pastel Sleeves och en okänd dvärg-romatomat, ger avlånga röda tomater med ljusare strimmor, har ibland en liten trubbig spets. Beskrivs som mycket produktiv och blir ca 0,5 m, ibland högre.
• Brown Green Striped Plum – Högväxande pastasort som ger plommonformade, bruna tomater med grönare ränder på ca 70 g. Vacker tomat men rätt ointressant smak som färsk, gör sig bäst i matlagning.
• Brown Plum – se Koritschnevaja Sliva

  

• Buratino /Pinocchio /Буратино – Högväxande rysk sort som tros vara framtagen av Vavilov Institute of Plant Industry i S:t Petersburg. Ger ganska stora, köttiga orange tomater med en sned spets och få frön. En tomat väger ca 210 g och smaken är verkligen ovanligt god för att vara en pastatomat! En smakfavorit, tyvärr ger den skörd ganska sent på säsongen, blir sannolikt bäst i växthus. Jag har odlat den i kruka i soligt, lyxigt varmt läge vid en ladugårdsvägg i zon 4 och bara ett fåtal tomater hann mogna på plantan, resten fick eftermogna (och blev inte alls lika goda). Så växthus är helt klart att föredra om du inte odlar i södra delen av Sverige. Hyfsat produktiv för att ge så pass stora tomater. Namnet betyder Pinocchio på ryska, kanske har den döpts efter hjälten i den sovjetiska barnmusikalfilmen ’The Adventures of Buratino’ som kom 1975.
• Corianne – Högväxande sort som ger röda, ca 14 cm avlånga tomater på 100 g /st. Rätt så produktiv, ganska söt smak. Säljs ibland som F1hybrid, ibland inte.
• Cream Sausage*** /Sausage Cream /Banana Cream – Busksort från USA framtagen av Tom Wagner. Plantan blir ca 90-120 cm hög och ger ovala, avlånga vitgula tomater med liten spets (ganska lik Belaya Sosulka till utseendet). Tomaterna beskrivs som rätt söta, lär mäta 5 1/4 i brix och väger ca 28-56 g enligt dansk källa, enligt svensk återförsäljare är det 70-80 g (oklart vad som stämmer). Mer vita i början, övergår sen till en mer mildgul färg. Enligt Amy Goldman i boken The Heirloom Tomato så lämpar den sig bäst för att ätas färsk i sallad eller salsa eftersom den får en metallisk smak som tillagad (Goldman 2008:128). Ingen vidare sås-sort helt enkelt, ät den hellre färsk.
• Dad’s Barber Paste – Högväxande, ovanlig sort från USA som ger röda avlånga tomater med en trubbig spets, ser nästan ut litegrann som tjocka morötter i formen. Ger tomater av varierande storlek, de mindre har ofta en tydligare spets. Ger bra skörd men i slutet av säsongen, blir sannolikt bäst som växthusodlad.
• De Barao /Debarao /De Barao Red /DeBerao – Högväxande sort med rörig historia (olika källor anger olika ursprungsländer, allt från Tyskland, Holland mm) som har odlats mycket länge i Ryssland men som enligt Tatianas Tomatobase egentligen urpsrungligen kommer från Brasilien. Namnet De Barao betyder typ ”baronens”, eller ”från baronen” på portugisiska. Ger röda, ovala tomater på ca 100 g st med ett tungt utseende som inte spricker så lätt. har en utvecklingstid på ca 80-85 dagar. Finns även i flera andra färger (och storlekar), se listan nedan.
• De Barao Black – Högväxande sort med rörig historia som har odlats mycket länge i Ryssland men som enligt Tatianas Tomatobase egentligen urpsrungligen kommer från Brasilien. Namnet De Barao betyder typ ”baronens”, eller ”från baronen” på portugisiska. Ger brunröda, ovala tomater på ca 150 g /st.
• De Barao Gigant – Högväxande sort med rörig historia som har odlats mycket länge i Ryssland men som enligt Tatianas Tomatobase egentligen urpsrungligen kommer från Brasilien. Namnet De Barao betyder typ ”baronens”, eller ”från baronen” på portugisiska. Ger ovanligt stora, röda ovala tomater på ca 200 g st. Kanske samma sort som Anna’s De Barao.
• De Barao Pink /rosa – Högväxande sort med rörig historia som har odlats mycket länge i Ryssland men som enligt Tatianas Tomatobase egentligen urpsrungligen kommer från Brasilien. Namnet De Barao betyder typ ”baronens”, eller ”från baronen” på portugisiska. Ger rosaröda ovala tomater på ca 100 g /st.
• De Barao Yellow – Högväxande sort med rörig historia som har odlats mycket länge i Ryssland men som enligt Tatianas Tomatobase egentligen urpsrungligen kommer från Brasilien. Namnet De Barao betyder typ ”baronens”, eller ”från baronen” på portugisiska. Ger gula, ovala tomater på ca 100 g /st.
• De Barao Polysatyi – Högväxande sort med rörig historia som har odlats mycket länge i Ryssland men som enligt Tatianas Tomatobase egentligen urpsrungligen kommer från Brasilien. Namnet De Barao betyder typ ”baronens”, eller ”från baronen” på portugisiska. Ger röda ovala tomater med gula stripor på ca 70 g /st.
• De Barao Zolytaya – Högväxande sort med rörig historia som har odlats mycket länge i Ryssland men som enligt Tatianas Tomatobase egentligen urpsrungligen kommer från Brasilien. Namnet De Barao betyder typ ”baronens”, eller ”från baronen” på portugisiska. Ger orange, ovala tomater på ca 90 g /st.
• Deep Space – Högväxande sort från USA som ger lätt avlånga, ovala brunröda tomater med grönare nacke. Tomaterna blir väger 80-100 g /st och beskrivs som köttiga och mycket goda med en intensiv, aromatisk smak och få frön. Produktiv sort i slutet på säsongen, blir sannolikt bäst odlad i växthus i Sverige.
• Dino Eggs Green – Högväxande sort som ger gröna, äggformade tomater med vackra ränder i gult, grönt och orange. Storleken på tomaterna varierar väldigt, från små på 30 g till större på 90 g. Smaken beskrivs som åt det syrligare hållet. Har en utvecklingstid på ca 75 dagar enligt grekisk fröfirma.
• DTP Dwarf Melanie’s Ballet – En av de första pasta DTP-tomaterna. Halvhög sort som blir ca 1 m hög som får lite skrynkliga blad och ger avlånga, lite hjärtformade köttiga rosa tomater på ca 60-120 g med god, söt smak. Har en utvecklingstid på ca 80 dagar enligt grekisk fröfirma. Härstammar från the leggy family, selekterades och stabiliserades av Susan Oliverson. Introducerades 2018. DTP är en förkortning för Dwarf Tomato Project som startades ungefär 2006 av Craig LeHoullier och Patrina Nuske Small. Typiskt för DTP-tomater är att de har stadiga stammar, inte behöver tjyvas men behöver mycket stöd. Dessa DTP fröer är OSSI ”märkta”, vilket innebär att det är fritt frö som ingen får hävda äganderätt till. Läs mer om OSSI här.
• DTP Dwarf Laura’s Bounty – Halvhög sort som blir ca 1 m och får mörkgröna, lite skrynkliga blad. Ger klarorange, blanka och släta tomater på ca 100 g, har en utvecklingstid på ca 75 dagar enligt grekisk fröfirma. Smaken beskrivs som god och välbalanserad. Namngavs och selekterades av Susan Oliverson, introducerades 2019. Verkar vara en hyfsat produktiv sort. DTP är en förkortning för Dwarf Tomato Project som startades ungefär 2006 av Craig LeHoullier och Patrina Nuske Small. Typiskt för DTP-tomater är att de har stadiga stammar, inte behöver tjyvas men behöver mycket stöd. Dessa DTP fröer är OSSI ”märkta”, vilket innebär att det är fritt frö som ingen får hävda äganderätt till. Läs mer om OSSI här.

  

• DTP Dwarf Saucy Mary – Halvhög sort som blir ca 1 m hög och ger avlånga, gröna tomater med mörk- och ljusgröna ränder. En tomat väger ca 100-170 g /st och de beskrivs som köttiga, saftiga och smakrika. Har en utvecklingstid på ca 65 dagar enligt grekisk fröfirma. Sorten är selekterad från Kiwi-tomatfamiljen av Craig LeHoullier som valde att döpa Saucy Mary efter sin frus faster/moster Mary Kelly och introducerades 2018. DTP är en förkortning för Dwarf Tomato Project som startades ungefär 2006 av Craig LeHoullier och Patrina Nuske Small. Typiskt för DTP-tomater är att de har stadiga stammar, inte behöver tjyvas men behöver mycket stöd. Dessa DTP fröer är OSSI ”märkta”, vilket innebär att det är fritt frö som ingen får hävda äganderätt till. Läs mer om OSSI här.
• DTP Dwarf Tiger Eye – Halvhög sort som blir ca 1 m med lite skrynkliga blad och ger bruna köttiga tomater med mörkare nacke på ca 120 g /st. Smaken beskrivs som mycket god. Har en utvecklingstid på ca 80 dagar enligt grekisk fröfirma. Härstammar från the leggy family, selekterades av Susan Oliverson och introducerades 2019. DTP är en förkortning för Dwarf Tomato Project som startades ungefär 2006 av Craig LeHoullier och Patrina Nuske Small. Typiskt för DTP-tomater är att de har stadiga stammar, inte behöver tjyvas men behöver mycket stöd. Dessa DTP fröer är OSSI ”märkta”, vilket innebär att det är fritt frö som ingen får hävda äganderätt till. Läs mer om OSSI här.
• Dzhalia – Avlång röd tomat med orange stripor från Ukraina.
• Elisey /Jelisej /Елисей – Intressant busksort från Ryssland på ca 1 m som ger orange, ovala tomater på ca 60-100 g /st. Smaken beskrivs i mycket positiva ordalag hos franska fröfirmor och tomaterna verkar vara bra till mycket, bl a toppen att torka. Sorten lär tåla kyla och kallare väder bra. Inte helt lätt att få tag på frö…
• Eros – Intressant, gammal kulturarvssort med lite smårörig bakgrund… Enligt vissa källor har den tjeckiskt ursprung, enligt andra är det Ukraina. Vissa källor anger sorten som högväxande, andra menar att den har halvhög. Att det är en produktiv pastasort som ger få frön verkar de flesta kunna enas om iallafall… Och att tomaterna har ett avlångt, lite smått obscent, penisliknande utseende (änden har ofta ett veck som påminner om ett ollon faktiskt). Färgen beskrivs omväxlande vara gul, gulorange eller ljust röd. Svårt att få tag på frö.

  

• Fiaschetto /Napoli Fiaschetto /Napoli a Fiaschetto /Napoli VF Fiaschetto – Busksort! Brukar ofta marknadsföras som en piennolo/vintertomat. Plantan blir ca 1 m hög och ger mellanstora röda, avlånga tomater med en trubbig, svag spets. Italiensk, köttig sort som ger stora tomater (för att vara vintersort) som passar extra bra att använda till soltorkade tomater och sås. Använd den som pastatomat, mognar tidigare än klassiska pasta-tomater och är dessutom mycket produktiv. Vete sjutton om den funkar att använda som klassisk piennolo, tomaterna har inte gått att lagra längre än ca 2 mån i klase här hemma hos mig. Personligen tycker jag att Fiaschetto är en utmärkt pasta-tomat (bra alternativ till San Marzano eller Roma) men sämre som långlagringstomat, dock ändå mycket odlingsvärd. Namnet betyder ’liten flaska’ på italienska. Efersom förkortningen VF finns med i ett av synonym-namnen för den här sorten så gissar jag att det betyder att den är motståndskraftig mot flera olika skadliga svampar, Fusarium och Verticillium  som kan orsaka vissnesjuka på tomatplantorna. Enligt EUs sortlista är den tillochmed listad som en F1-hybrid (registrerad i Nederländerna) men jag har bara sett den säljas som icke-hybrid hobbyodlare emellan… Sannolikt var den en hybridsort från början som sedan stabiliserats av hobbyodlare i 7 säsonger eller mer. Smaken som färsk är ingen sensation men helt ok, påminner mycket om den torra, lite ointressanta smaken hos klassiska pastatomater men den är toppen i matlagningen. Smaken är ok både som färsk och som lagrad (men allra bäst i matlagning). Det finns också en tomat som heter Fiaschetto di Mandura, den beskrivs av vissa källor som högväxande men av andra källor som lågväxande. Osäkert om det är samma sort som den ”klassiska” meterhöga Fiaschetto.
• Gennaro F1 – Högväxande, medeltidig sort som ger avlånga, röda plommontomater med klassiskt pastatomat-utseende. Funkar både att ätas färska, konservera eller göra sås på. Sorten beskrivs som produktiv, frisk (oklart mot vad) och ger skörd även vid sämre väder men rekommenderas ändå att odlas på balkong eller i växthus. Eftersom den är en F1hybrid så har den två föräldrar, så om du tar frö från Gennaro F1 så blir inte avkomman exakt genetiskt likadan.
• Golden Canary – se Zolotaya Kanareika
• Golden Fang /Zolotoy Klik – Högväxande sort som ger avlånga, ovalt spetsiga orange tomater på ca 200 g. Tomaterna beskrivs som matiga och vackra med ett lite bumligt utseende. Ger skörd i mitten av säsongen. Inte helt lätt att få tag på frö.
• Goldmans Italian American /Franchi Giant Pear /Piriform – Högväxande sort som ger ganska stora, ribbade/lätt veckade röda tomater på 200-500 g /st som mäter 7 i brix. Marknadsförs både som pastatomat och som så kallad ”stuffer”tomat, dvs man kan gröpa ur den och fylla med något gott för att sen gratinera i ugnen. Fylliga tomater med fyllig smak och väldigt speciell visuell form, nästan lite vulgär, pösigt utseende med tyngre botten. Den amerikanska tomatboksförfattaren Amy Goldman upptäckte sorten i Italien 1999, döpte den och spred via årsboken i Seed Savers Exchange 2006. Blir sannolikt bäst i växthus eller odlad under växthuslika förhållanden.

  

• Health Kick F1 /Fx – Busksort som bara blir ca 60-70 cm hög och ger röda plommontomater med ovanligt hög halt av nyttigt translykopen (enligt vissa återförsäljare har den dubbelt så mycket lykopen jämf med ”vanliga” tomater). Tomaterna väger ca 80-120 g styck beskrivs som köttiga och lite ”torra” vilket gör att de passar utmärkt till sås. De är tjockväggiga och kan både transporteras och lagras en viss tid utan att bli fula (men nej, det är inte en långlagringstomat). Tomaterna känns liksom tunga i handen, nästan som ett äpple. Utvecklingstiden varierar hos olika källor, men här hos mig brukar de uppfylla 75-80 dagar. En återkommande favorit hemma hos mig, hyfsat produktiv och behöver stöttas ordentligt för att inte grenarna ska knäckas av alla tomater. Säljs ibland som F1 hybrid, ofta som icke-hybrid. Jag har medvetet valt att köpa frö som är icke-hybrider eftersom jag vill kunna ta frö och odla vidare den nästa år.
• Jersey Devil – Högväxande, ganska sen sort från USA som ger röda, avlånga nästan lite paprikaliknande tomater, ofta med grön nacke.

  

• Khokhloma /Chochloma /Hohloma – Nyårstomat/lagringstomat som går att lagra en viss tid. En systersort till den orange tomaten Tjuchloma. Mogen Tjuchloma är klarorange, mogen Khokhloma är klarröd. Inte en klassisk piennolotomat men enligt rysk fröfirma ska den tåla att lagras till nyår. Mellanhög rysk sort, plantan blir ca 1, 5 m hög som krukodlad men kan bli 2 m eller mer odlad på friland. Ger röda, lite avlånga glansiga plommontomater med spets. En tomat väger ca 100-120 g och är 8-12 cm lång. Tomaterna sitter i klasar med 10 -15 tomater i varje klase. Smaken beskrivs som mycket god, söt men ändå med lite syra. Den sägs också vara motståndskraftig mot sjukdomar, bla tobaksmosaikvirus. Sorten är mycket produktiv, en enda planta sägs kunna ge hela 5 kg tomater. Se till att du matar den ordentligt så att den orkar producera bra.
• Kibits /Kibic /Kibits Ukrainian /Kiebitz – Riktigt riktigt bra busksort med oklart ursprung: enligt vissa källor är det polska tomatförädlare som tagit fram sorten, enligt andra kommer den från Ukraina eller Ryssland. (Vem vet, kanske är det polska emigranter som tog fram den i Ukraina…?) Plantan blir ca 70-100 cm hög och tomaterna är varmröda och vagt avlånga med få frön. Tomatfrukterna är köttiga och kan variera i storlek på en och samma planta, blir ca 30-80 g. Smaken beskrivs som mildsöt. Utvecklingstiden är ca 68-75 dagar enligt ukrainsk fröfirma. Funkar fint att odla på friland. Sorten verkar också vara motståndskraftig mot potatisbladmögel som kommer sent på säsongen, odlas kommersiellt i länder i östeuropa. Den tyska stavningen Kiebitz är namnet på en fågel tror jag, typ tofsvipa eller liknande. Riktigt bra sort, en av de allra bästa röda pastasorterna för svenska hobbyodlare utan växthus.
• Korean Long – Högväxande sort som blir ca 180 cm hög och ger hallonrosa, avlånga tomater med lång spets, en tomat väger ca 200 g (ofta mer). Tomaterna beskrivs som köttiga och spricker inte så lätt. Tyvärr en ganska sen sort med en utvecklingstid på ca 90 dagar, kräver sannolikt växthus för att hinna mogna här i Sverige.

  

• Koritschnevaja Sliva /Koritsčnevaja Sliva /Braune Pflaume /Brown Plum /Koonischnovaja Slivar /Korichnevaya Sliva /Korischnevaja /Koritschnsvaja Silva /Коричневая слива – Intressant sort med oklart ursprung (sannolikt ryskt) vars namn direktöversatt betyder brunt plommon. Högväxande sort som ger fasta, ovala brunröda plommontomater med mörkare nacke som blir ca 3-4cm långa och inte spricker så lätt (men ibland kan drabbas av pistillröta). Tomaterna verkar också ha hyfsat bra hållbarhet efter skörd. Har riktigt fin, kryddigt mildsöt umami-tomatsmak, en återkommande smakfavorit som jag odlar regelbundet. Utvecklingstiden är på ca 70-75 dagar.
• Legenda Tarasenko /Tarasenko’s Legend – Högväxande, ganska sen sort med en utvecklingstid på ca 95 dagar enligt kroatisk fröfirma. Plantorna blir rejält höga med yvigt bladverk och får rejäla klasar, verkar vara en multiflorasort. Ger röda, plommonformade små tomater i mängder med liten trubbig spets. Tomaterna beskrivs som mycket goda, köttiga och spricker inte så lätt. Framtagen av Feodor/Feodosiy Tarasenko i byn Voronezh i Sumy-regionen i Ukraina, som verkar ha fått fram många av sina tomatsorter genom korsningar med olika San Marzano-tomater (kanske gäller det även denna). Det finns verkligen många olika tomatsorter som heter Tarasenko, och Feodosiy Tarasenko verkar ha tagit fram dem allihopa själv. Fantastisk man, hatten av för honom!
• Moscow Long – Rysk kulturarvssort med hyfsat bra lagringsegenskaper som ger röda tomater på 60-75 g med liten spets. Tomaterna är fasta och köttiga men också saftiga och smaken beskrivs som god. Plantan blir ca 1,8-2 m hög och ger skörd ganska sent på säsongen. Sorten har spridits via Luc Fichots samling.
• Nariz de Bruja – Högväxande, ovanligt sort från L’Espunyola, Berguedà, Barcelona i Spanien. Namnet betyder Häxans Näsa på spanska. Ger röda, söta avlånga tomater med fast fruktkött och få frön. Bra hållbarhet efter plockning.
• Opalka /Opalska /Polish Torpedo – Högväxande sort som ger ljusröda avlånga tomater som påminner lite om en bullig spetspaprika i formen. Polsk sort som ger skörd rätt sent på säsongen, tomaterna kan bli ganska stora, 200-250 g /st. Bra sort att torka.
  
• Orange Banana – Högväxande sort som ger orange, avlånga tomater med liten spets. Tomaterna väger ca 100 g, sorten har en utvecklingstid på ca 75 dagar enligt grekisk fröfirma.
• Orange Roma – Högväxande sort som ger ovala tomater med laxorange färg som mäter 4,62 i tetra cis lykopen, ett slags lykopen som är lätt för människokroppen att ta upp (röda tomater som innehåller translykopen behöver tillagas för att människokroppen ska kunna ta upp näringsämnena bättre, men Orange Roma ska du helst äta färsk). Beskrivs som en hyfsat tidig sort, iaf när den odlats på Nya Zealand.
• Palmiza – Högväxande rysk sort som ger orange, avlånga tomater på ca 12-15 cm med liten spets. Tomaterna är inte så stora, men de är många och sorten är rätt produktiv. Köttig, trevlig sort som inte spricker så lätt. Blir bäst odlad i växthus eller under växthuslika förhållanden. Lurigt att få tag på frö.
• Pakenham Pear – Högväxande kulturarvssort från Australien där den odlats länge av samma familj. Ger röda, päronformade ganska stora tomater på 80-120 g /st, dvs större pärontomater än vad jag är van vid att se… Börjar ge skörd i mitten av säsongen och beskrivs som produktiv och mycket god med välbalanserad smak. Tomaterna är köttiga med få frön och sitter i stora klasar.

  

• Pertsevidnyy polysatyi /Pertsevidnyi Polysatyi /Pertsevidnyy Polosatyy /Перцевидный Полосатый – Rysk pastasort som ger avlånga, köittiga röda, vackert gulorangestrimmiga tomater på ca 50 g /st. Namnet betyder ungefär ”strimmig pepparlik” på ryska och plantan beskrivs omväxlande som ca 80 cm -1,6 m. Enlig vissa källor är den tidig, enligt andra källor senare… Jag planterade ut den alldeles för sent pga tidsbrist när jag odlade den här hemma, så hur pass tidig den egentligen kan vara törs jag inte vara på men min planta blev ca 1,2 m hög odlad utomhus i rejält stor kruka. Gav helt ok skörd trots halvtaskigt läge och dåligt väder.
• Pirkstine Orange – Högväxande rysk sort som ger orange, avlånga tomater på ca 80 g /st. Ger skörd i mitten på säsongen.

  

• Principe Borghese*** – Halvbuskig sort som mognar i mitten av säsongen och ger ovala tomater av varierande storlek, mellan 20-40 g /st i klasar. Röd plommontomat, klassisk italiensk piennolotomat i Napoli, god både i sås och sallad, väldigt god färsk. Toppenbra att torka. Fast egentligen skulle jag snarare vilja kalla den för en höst-tomat, för av alla så kallade vintertomater jag odlat så har den haft absolut sämst hållbarhet (trots extra mineralgödsel). Jag är väldigt förtjust i Principe Borghese som ”vanlig” sommartomat, men som vintertomat tycker jag inte att den håller måttet eftersom den har så kort hållbarhet… Väldigt vanlig sort som det är lätt att få tag på frö till. En av de fem tomaterna som sedan 2009 är ursprungsskyddade som Pomodorino del Piennolo del Vesuvio (DOP). Köp Principe Borghese hos Wexthuset.
• Purple Russian Plum – Högväxande sort från Ukraina som tål lite kallare odlingsförhållanden. Ger lila plommonformade tomater som sällan spricker. Har en utvecklingstid på ca 80 dagar enligt grekisk fröfirma.
• Puzata Khata /Putaja Chata /Pusata Hata /Пузата хата – Intressant medeltidig sort från Ukraina som ger rosaröda, ovala lite päronformade tomater på ca 100-300 g. Namnet betyder ’Fullt hus’. Plantan blir ca 1,5 m hög eller mer. Beskrivs fungera bra både i växthus och på friland och är rätt produktiv: en kvm odling av sorten kan ge 11 kg tomater enligt rysk fröfirma.
• Quadro – Intressant sort framtagen av Dr. Hartmut Spieß i Tyskland med stöd av stiftelsen Kultursaat som stöder biodynamisk fröförädling Saluförs bl a  av Bingenheimer Saatgut AG i Tyskland. Beskrivs omväxlande som högväxande eller halvhög, men smaken verkar de flesta källor vara överens om: kraftig, god tomatsmak. Plantan blir ca 150 cm hög och har en utvecklingstid på ca 75 dagar enligt svensk fröfirma. Funkar fint att göra ketchup eller tomatsoppa på, funkar att odla både inomhus och på friland men verkar ge bäst skörd i kallväxthus. Ger röda, ca 5 cm avlånga tomater som väger ca 70 g /st med lite klossig form, nästan som ett lite fyrkantigt plommon (därav dess namn: quadro = fyrkant på italienska). Har bra motståndskraft mot bladmögel i slutet av sommaren.
• Red Mustang – Högväxande, mycket produktiv sort (en enda planta sägs ge runt 5 kg) från sibirien. Plantan blir ca 1,8 m hög och funkar att odla både utomhus och i växthus. Tomaterna är röda, ofta med liten trubbig spets och beskrivs som mycket långa: ca 20-25 cm! En tomat väger ca 150-200 g och smaken beskrivs som mycket bra. Verkar vara ca 6-8 tomater i en enda klase… Imponerande!
• Re Umberto / Reumberto /Re Fiascone / Kung Umberto / King Humbert /Roi Humbert – Ganska stor, lätt avlång tomat utan spets med svaga åsar. Produktiv, högväxande piennolosort från Amalfikusten i Italien. En av de fem tomaterna som sedan 2009 är ursprungsskyddade som Pomodorino del Piennolo del Vesuvio (DOP). Har inte hittat några uppgifter om hur länge den faktiskt går att lagra… Enligt en belgisk fröfirma (som fått frö från Luc Fichots samling) så är det en amerikansk kulturarvssort med anor från 1800-talet, som döptes efter den italienske kung Umberto, sannolikt en ursprungshistoria som de många italienare inte alls uppskattar, de menar snarare att den är en italiensk kulturarvssort och inget annat. 😉
• Rio Fuego*** – Halvhög italiensk sort, plantan blir ca 150 cm. Ger ca 10 cm långa röda plommontomater med fast, tätt fruktkött hyfsat tidigt på säsongen, har en utvecklingstid på ca 70 dagar enligt svensk fröfirma. Plantorna beskrivs som rätt stadiga och robusta.
• Rio Grande /Рио Гранде 9012 – Busksort från slutet av 80-talet med italienskt ursprung som ger röda plommontomater på ca 80 g styck. Plantan beskrivs som kraftig och sorten verkar vara ovanligt tålig mot temperaturväxlingar som hetta och kyla. Smaken beskrivs som klassisk och bra, hyfsat produktiv sort med en utvecklingstid på ca 80 dagar. En tomatsort som Farbror Grön skrivit mycket bra om och brukar återkomma till.
• Rocky – Högväxande, gammal italiensk kulturarvssort som ger avlånga, ljusröda köttiga tomater med liten trubbig spets. Ibland har de liiite tjockare rundare form och ser mer ut som utdragna plommontomater men oftast är de avlånga och blir ganska stora, en tomat kan väga ca 250 g eller mer. Tomaterna beskrivs som mycket goda, med mild smak och få frön. Hyfsat bra hållbarhet efter plockning.
• Roman Candle – Högväxande sort som ger avlånga gula tomater, ca 10 cm långa, ofta med liten spets. Tomaten ser ut lite som ett ljus om du vänderdet uppochner, därav dess namn. Tomaterna spricker inte så lätt och verkar lagra hyfsat bra efter plockning. Har en utvecklingstid på ca 85 dagar enligt grekisk fröfirma.
• Roma VF*** – Enormt populär högväxande pastasort som är resistent (eller iallafall mycket motståndskraftig) mot många trista svampjukdomar, bl a fusarium och verticillium. Plantan kan bli upp till 1,5-2 m hög och ger röda, plommontomater på ca 80 g styck med tjock vägg och få frön. Frö köpta av svensk fröfirma brukar ge höga plantor, frö köpt av litauisk fröfirma kan ge lägre plantor, på runt 60-80 cm eller 1 meter. Har en utvecklingstid på ca 75 dagar enligt svensk fröfirma. Brukar ofta beskrivas ge ganska ”koncentrerad skörd”, dvs nästan alla tomater mognar samtidigt. En av de mer lättodlade sorterna. Extremt lätt att få tag på frö är det också, i princip alla större fröfirmor har den i sitt sortiment. Den näst mest kända pastatomaten för svenska hobbyodlare tror jag (den allra mest välkända är San Marzano, men Roma VF är mycket mer lättodlad). Köp Roma VF hos Wexthuset.
• San Marzano*** – Klassikern. Toppen att göra pastasås av. Klassiker av en anledning men inte den lättaste sorten att odla i Sverige (för zon 3 och uppåt är växthus att föredra). Högväxande, sen sort med tunt skal som ger röda avlånga köttiga tomater som ger få frön. Har en utvecklingstid på ca 80 dagar under optimala förhållanden (en vanlig ”svensk sommar” tar det snarare 90 dagar eller mer). Inte särskilt produktiv, har inte funkat superbra i moderna kommersiella odlingar så de förädlingar som gjorts har till stor del försökt åstadkomma tidigare mognad och ökad produktivitet. Känslig för sjukdomar och pistillröta.
• San Marzano 2*** /San Marzano Lampadina 2 – Klassisk röd plommontomat av pastatyp. En förbättring av den ursprungliga San Marzano från 1950 som mognar snäppet tidigare och inte är lika känslig för sjukdomar. Har en utvecklingstid på ca 80-85 dagar dagar under optimala förhållanden men behöver sannolikt odlas i växthus i Sverige för att bli produktiv. Ger röda tomater som är ca 10 cm långa. Högväxande, blir ca 160 cm hög eller mer. Den ursprungliga San Marzano drabbades av så mycket sjukdomar på 70-talet att den med tiden har ersatts av San Marzano 2, som senare har ersatts mer och mer av moderna F1hybrider hos de kommersiella odlarna. Lampadino betyder glödlampa på italienska och syftar förmodligen på tomatens form. Gammal kulturarvssort av San Marzano från Italien. Köp San Marzano 2 hos Wexthuset.
• San Marzano 3 /San Marzano Lampadina 3 /San Marzano Vesuvio 3 – Klassisk röd plommontomat av pastatyp. Ännu en förbättring av den ursprungliga San Marzano. Beskrivs som extra lämplig för hobbyodlaren, men mognar sent så växthusodling är att föredra. Mognar något tidigare än klassikern iallfall, och ger större, röda tomater på ca 100-130 g. Högväxande sort som behöver ordentligt med stöd och uppbindning.
• San Marzano Bush – se San Marzano Nano
• San Marzano F1 /CRX 74630 F1 – Modern högväxande och kraftigväxande San Marzano som beskrivs som väldigt produktiv, används mycket i kommersiella odlingar. Ger röda tomater som väger ca 160 g och har en utvecklingstid på ca 75 dagar under optimala förhållanden. Eftersom den är en F1hybrid så har den två föräldrar, så om du tar frö från San Marzano F1 så blir inte avkomman exakt likadan.
• San Marzano Faktor F1 – Modern röd pastatomat på ca 80-100 g. Produktiv! Finns ofta att köpa som planta från danska grossistodlare, jag har ännu inte hittat den som frö. Eftersom den är en F1hybrid så har den två föräldrar, så om du tar frö från San Marzano Faktor F1 så blir inte avkomman exakt likadan.
• San Marzano Fire /San Marzano Fire Tomato /Marzano Fire – Högväxande röd version som ger röda, ovala tomater med mycket smala, gulorange strimmor. Vacker! Än så länge har jag inte hittat frö till den här sorten inom europa, bara sett frö till försäljning på amerikanska sidor.
• San Marzano Gigante /San Marzano Gigante 3 /Gran Merito 3 /San Marzano Large Fruit 3 /San Marzano Lungo 3 /San Marzano Selezione Degli Ortolani 3 /Scatolone 3 – Högväxande jumboversion av San Marzano som ger väldigt stora röda tomater som ofta får gulgrön nacke. En hungrig sort som flera odlare menar behöver extra mycket gödsel. Sorten beskrivs som sen, med en utvecklingstid på 90 dagar under optimala förhållanden.
• San Marzano Golden F1/ Golden San Marzano F1- En klargul version av San Marzano som ger skörd sent på säsongen, tomaterna är lite mindre än den klassiska San Marzano, väger ca 100 g. Vissa källor definierar den som busk, andra som högväxande busk på ca 1,5 m. Enligt Rutgers New Jersey Agricultural Experiment Station är det en hybridsort. Så om du sparar frö av den så blir inte avkomman exakt likadan.
• San Marzano Krebs Elena F1 – Högväxande sort som blir ca 150-200 cm hög och ger små, fasta röda snackstomater med mycket söt smak. Tomaterna blir ca 3,5 cm långa och är på tok för små för såskok, passar bättre i sallad eller som mellanmål. Köp San Marzano Krebs Elena hos Cramers Blommor
• San Marzano Krebs Linea F1 – Högväxande sort som blir ca 150-200 cm hög och ger små, fasta skimrande röda snackstomater med söt smak och krämigt fruktkött. Tomaterna blir ca 3,5 cm långa och är på tok för små för såskok, passar bättre i sallad eller som mellanmål. Köp San Marzano Krebs Linea hos Cramers Blommor
• San Marzano Krebs Mandarina F1 /San Marzano Krebs – Högväxande sort som blir ca 150-200 cm hög och ger små, fasta orange snackstomater med söt smak med toner av mandarin. Tomaterna blir ca 3,5 cm långa och är på tok för små för såskok, passar bättre i sallad eller som mellanmål. Köp San Marzano Krebs Mandarina hos Cramers Blommor
• San Marzano Lampadina –  Lampadino betyder glödlampa på italienska och syftar förmodligen på tomatens form. Gammal kulturarvssort av San Marzano från Italien. Högväxande, beskrivs som produktiv med en utvecklingstid på ca 85 dagar men behöver sannolikt odlas i växthus i Sverige för att bli produktiv.
• San Marzano La Padino – Högväxande sort som ger röda tomater av lite mindre storlek än den klassiska San Marzano. Ger skörd i mitten av säsongen.
• San Marzano Lugano – Högväxande, hyfsat produktiv sort som ger röda, avlånga tomater på ca 10-12 cm. Inte supersen sort men inte tidig heller, blir bäst i växthus.
• San Marzano Lungo /San Marzano Lungo F1*** – Högväxande, hyfsat produktiv sort som ger röda, köttiga tomater som inte spricker så lätt och som mognar liiite tidigare än den klassiska San Marzano. Plantan blir mellan 150-250 cm hög. Säljs ibland som hybrid, ibland inte (den har hängt med så länge att även icke-hybriden är att betrakta som stabil och bra). Hybriden är utvecklad i Italien. Köp San Marzano Lungo hos Cramers Blommor
• San Marzano Lungo 2 – Högväxande, produktiv sort som ger röda tomater, väldigt lika den klassiska San Marzano i utseende och storlek. Får inte riktigt lika lätt pistillröta som klassikern, men det kan hända.
• San Marzano Nano – Busktomat som är hyfsat produktiv och börjar mogna lite tidigare än klassiska, högväxande San Marzano. Ger röda tomater som passar bra i sås, klassiska pastatomater i något mindre storlek. Nano betyder dvärg på italienska. Behöver bindas upp eller stödjas men inte tjyvas. Har en utvecklingstid på ca 70-80 dagar under optimala förhållanden.
• San Marzano Pink – Högväxande sort som ger rosa tomater på ca 100-120 g och mäter 5 i brix. Smaken beskrivs som ovanligt söt och god för att vara pastatomat. Tomaterna är ovanligt saftiga för att vara pastasort och går lika bra att äta färska som att användas i sås. Enligt vissa källor är sorten produktiv, men inte enligt Amy Goldman som inte alls bedömer sorten som odlingsvärd eftersom den ger för lite och spricker oavsett väderlek (Goldman 2008:129).
• San Marzano Redorta /  San Marzano Redorta Select – Röd tomat som är döpt efter ett berg, Pizzo Redorta i Bergamo, Italien. Högväxande sort som ger klassiska, röda pastatomater av plommonstorlek. Än har jag inte sett att någon svensk fröfirma sålt frö till den här sorten. Sannolikt är San Marzano Redorta och San Marzano Redorta Select en och samma sort, men helt säker är jag inte.
• San Marzano Scatalone – Mycket sen, högväxande sort som ger ganska stora röda tomater (ungefär som San Marzano Gigante). Används med fördel i kombination med en tidigare sort för att förlänga tomatsäsongen så mycket som möjligt. Behöver växthusodlas i Sverige för att du ska hinna få skörd.
• San Marzano Trilly F1 – Högväxande och mycket produktiv sort som ger klarröda pastatomater av plommonstorlek. Beskrivs som tidig för att vara en pastatomat. Säljs ofta som planta av de stora trädgårdskedjorna. Kanske resultatet av en korsning av någon slags modern San Marzano och den mycket produktiva runda, röda tomaten Trilly F1? Eftersom den är en F1hybrid så har den två föräldrar, så om du tar frö från Trilly F1 så blir inte avkomman exakt likadan.
• Serpnevij – Högväxande sort från Ukraina. Ger röda, avlånga pastatomater. Beskrivs som medeltidig sort.
• Smiley Worms – Högväxande, produktiv sort som ger röda, mycket avlånga tomater som ofta får lite grön nacke. Tomaterna är ca 15 cm långa med abrupt, nästan lite avhugget utseende. Beskrivs som köttiga och goda.
• Sosulechka – Högväxande sort på ca 180 cm som ger avlånga, gula tomater på ca 70 g /st.
• Sosulka Belaya – se Belaya Sosulka
  
• Speckled Roman /Romain Mouchetée /Striped Roman – Högväxande sort som verkar vara resultatet av en korsning av sorterna Banana Legs och Antique Roman gjord av en medlem i Seed Savers Exchange (en amerikansk motsvarighet till föreningen Sesam, ungefär). Ger ganska stora, avlånga tomater på ca 100-200 g som är vackert röda med gyllene strimmor. Beskrivs som köttig och ganska tjockskalig med söt, god smak. Har en utvecklingstid på ca 85-90 dagar, så sannolikt är växthusodling att föredra. Hyfsat produktiv för att vara pastatomat.
• Strelka – se Arrow
• Super Marzano F1 /Supermarzano F1*** – Tunnskalig sort som ger röda tomater på 10-12 cm på en planta som blir ca 1,5 m hög. Mer produktiv än klassikern. Lätt att få tag på frö, har en utvecklingstid på 70 dagar enligt svensk fröfirma. Eftersom den är en F1hybrid så har den två föräldrar, så om du tar frö från Supermarzano F1 så blir inte avkomman exakt likadan.
• Super San Marzano – Om jag förstått historien rätt kring den här sorten så kommer den ursprungligen från Super Marzano F1, men har fröodlats i så pass många år (längre än 7 odlingssäsonger) att den numera anses stabil. Högväxande sort som ger röda tomater som är väldigt lika klassikern, men betydligt mer produktiv.
• Tarasenko’s Legend – se Legenda Tarasenko
• Tegucigalpa – Intressant högväxande sort från Tegucigalpa, Honduras. Ger avlånga, röda ganska smala tomater med en ibland svagt vriden trubbig spets. Verkar vara mycket produktiv! Smaken beskivs som god och välbalanserad, mäter 5 i brix. Enligt Amy Goldman blir smaken ännu bättre som tillagad. Ovanligt sort som kan vara svår att få tag på. Ger skörd i mitten av säsongen enligt kroatisk fröfirma. Bilderna jag sett på nätet är verkligen imponerande, det är i princip mer tomater än bladverk på plantan. Rejäl uppbindning behövs i tidigt stadie. Sorten dök upp i årsboken hos Seed Savers Exchange (typ en amerikansk motsvarighet till svenska fröodlarföreningen Sesam) runt 1999-2000 ungefär. Odlas även i England och Tyskland. Om namnet och dess ursprung skriver Amy Goldman såhär i boken The Heirloom Tomato: ”The word Tegucigalpa derives from the Nahuatl Teguz-galpa, meaning ”silver hills”. In the Aztec document known as the Florentine Codex, dated 1540-1585, one section describes a ”thin tomato” sold by Aztec tomanamacacs (tomato sellers). The ”Tegus” tomato emanating from those hills seems to be the best candidate.” (s 129, The Heirloom Tomato av Amy Goldman). Det här är alltså med stor sannolikhet en mycket, mycket gammal kulturarvssort.

• 

  Tjuchloma /Chuloma/ Chuhloma /Chukhloma/ Xoxloma /Чухлома – Inte en klassisk piennolotomat men enligt rysk fröfirma ska den tåla att lagras till nyår. Mellanhög rysk sort, plantan blir ca 1, 5 m hög som krukodlad men kan bli 2 m eller mer odlad på friland. Ger orange, lite avlånga glansiga plommontomater med spets. En tomat väger ca 100-120 g och är 8-12 cm lång. Tomaterna sitter i klasar med 10 -15 tomater i varje klase. Smaken är mycket god, söt men ändå med lite syra. Den sägs också vara motståndskraftig mot sjukdomar, bla tobaksmosaikvirus. Sorten är mycket produktiv, en enda planta sägs kunna ge hela 5 kg tomater. Se till att du matar den ordentligt så att den orkar producera bra. Tjuchloma är en systersort till den röda tomaten Khokhloma /Chochloma /Hohloma (som i princip är likadan, fast röd och ger liiiite större tomater). Mogen Tjuchloma är klarorange, mogen Khokhloma är klarröd.

• Tschalma /Chalma /Чалма – Högväxande, produktiv sort från Ryssland som får röda klumpigt päron/säckformade tomater på ca 110-130 g /st. Beskrivs som mycket tidig. Namnet betyder ungefär ”turban” på ryska. Tomaterna verkar bli större om den odlas i växthus men verkar även fungera fint att odla på friland. Spricker inte så lätt.
• Ukrainsk Sabel – Intressant, högväxande sort som ger ljusröda pastatomater som nästan påminner lite om en spetspaprika till utseendet (fast mindre storlek); tomaterna är avlånga med bredare bas och blir sedan smalare i spetsen och är 10-12 cm långa. Smakrik och god, beskrivs som ”otroligt köttig och välsmakande” av svensk återförsäljare. Bra matlagningssort men ovanlig och inte helt lätt att få tag på, har bara hittat en enda källa som har den i sitt sortiment.
• Uncle Steve’s Italian Plum Tomato – Högväxande italiensk kulturarvssort med yvigt bladverk som ger rejält stora röda plommontomater på ca 200-350 g /st. Köttig sort som både passar bra i sås och att ätas färsk. Ger skörd i mitten av säsongen, har en utvecklingstid på ca 80 dagar enligt kroatisk fröfirma.
• White Icicle – se Belaya Sosulka
  
• Wick’s Orange Paste – Högväxande sort som ger avlånga, genomorange tomater på ca 50-80 g. Smaken beskrivs som mycket söt och god. Dök upp i Seed Savers Exchange årsbok 2008 (SSE är ungefär en amerikansk motsvarighet till svenska fröodlarföreningen Sesam). Har en utvecklingstid på ca 80 dagar enligt grekisk fröfirma. Tomaterna blir oftast inte så stora, men de blir många! Beskrivs av flera källor som en produktiv sort.
• Varvara – Rysk sort som ger rosaröda, avlånga tomater på ca 80 g. Beskrivs som medeltidig. Ovanlig sort.

  

• Vesuvio Giallo / Vesuviano Giallo /Giallo da Serbo del Vesuvio /Yellow di Serbia /Pomodorino Giallo del Piennolo, nella zona del Vesuvio ***– Gul högväxande pärondroppformad piennolotomat med minispets från Vesuvious sluttningar i Italien, fruktig och god. Sägs passa väldigt bra till fisk. En av de lite mer köldtåliga sorterna när höstfrosten hälsat på här hos mig i zon 4 på friland. God både som färsk nyskördad och lagrad över tid. Den absolut godaste långlagringstomaten jag smakat hittills. Plantan har potatisblad och är hyfsat produktiv. En nackdel är dock att plantan lätt och snabbt blir ganska ful i bladen, så det estetiska värdet är inte mycket att hurra för. Håller i ca 6 månader eller mer. Kanske samma sort som Giagiu. Köp Vesuvio Giallo hos Wexthuset
• Yellow Fire – Högväxande sort som ger väldigt vackra, smalrandiga avlånga tomater i rött och gulorange som ger ett eldliknande utseende. Tomaterna spricker inte så lätt och väger ca 200 g /st. Har en utvecklingstid på ca 75 dagar enligt grekisk fröfirma.
• Zolotaya Kanareika /Golden Canary – Högväxande, mycket vacker sort som ger gyllengula tomater med spets på ca 60 g. Tomaterna beskrivs som fasta och köttiga. Bladen i fruktfästet är djupt bakåtrullade och plantan har ett lite klent, hängande växtsätt som kräver en del stöd. Ganska sen sort, har en utvecklingstid på ca 90 dagar enligt grekisk fröfirma. Blir sannolikt bäst som växthusodlad om den ska hinna mogna här i vårt svenska klimat.
• Zolotoy Klik – se Golden Fang
• Zolotoj Petutjok /Zolotoy Petushok /Zolotoy Nakonechnik /Золотой петушок – Rysk sort som ger gula, avlånga tomater med spets, en tomat väger ca 60-90 g /st. Namnet betyder gyllene tupp/ungtupp ungefär. Plantan kan bli hög, ca 2 m och tomaterna liknar Zolotaya Kanareika men har lite annorlunda spets enligt rysk fröfirma. Tomaterna går att lagra en tid efter plockning (oklart hur länge).

Och så ännu fler…

Många piennolo/vintertomater är ju också utmärkta pastatomater, men många ger ganska små frukter så därför har jag inte inkluderat alla dem i listan ovan. Om du vill läsa mer om dem så titta på Sortguide: Piennolo & vintertomater.

Kan du ännu fler pastatomat-sorter? Finns din favorit inte med i listan?
Berätta gärna så uppdaterar jag listan efterhand. 🙂

Läs också: Supersöta tomater

Fler inlägg om tomater

Annons